En bofink och en koltrast sjöng duett. Bofinken lät envis, tvärsäker, trodde i sin Kisalantliga oskuld att ingen annan uppfattning än hans kunde tänkas vara den rätta, medan taltrasten lät som en diplomat, full av bortförklaringar och vackra ord. Gerda Antti gillar fåglar. Det gör jag också. I övrigt är vi nog inte överens om […][...]

”Det är slöseri att bo i Skåne och inte fågelskåda” sa min fågelskådande bror när jag hade bott i Malmö i några år. Sagt och gjort; jag köpte mig en kikare och en anteckningsbok och började kryssa fåglar. Nu har jag ägnat mig åt detta i några år och det är ett trevligt sätt att […][...]

Det har sina nackdelar att köpa böcker på nätet, åtminstone om man inte gör sin research helt ordentligt. En gång var jag ute efter Arthur Millers pjäs The Crucible och lyckades köpa en sådan där fuskversion (”cliff notes”) för amerikanska studenter istället. The Crucible (som inte på något sätt är en svårbegriplig pjäs) for dummies, […][...]

Accdordern i bokens titel är en stor röd fågel (ungefär fyra fot mellan vingspetsarna) och ett nytt bidrag till kryptozoologin (det vill säga ett sagodjur snarare än en verklig fågel). Boken inleds med en relativt vetenskaplig text om dessa eventuella fåglar. en accdorderflock kan förmodligen bestå av tiotusentals individer, men uppgifterna är osäkra och rapporterna […][...]

(Januari) Den första fågeln man ser på nyårsdagens morgon är sannolikt en talgoxe En dagbok för fågelobservation? Ja, vi behöver en hobby. Något världsligt och nära. Och gärna nu, eller när som. Fåglar är mitt eget försök till en hobby. Jag upplever att fågelskådning bryter ganska härligt mot det moderna digitala flödet, den ständiga bedövande […][...]

Vi gillar henne rätt mycket. Hon ger en tjurig mening åt förorten. Eller hon skriver en sorts dikter. (Samma sak.) Enkla brunaktiga dikter som man tycker mycket om. Två, tre bokstäver. Så vackert skriver Joar Tiberg om nötskrikan. Så vackert skriver han om många fåglar; kråkan, nötväckan, talgoxen, kungsfågeln… Tiberg utforskar sitt förhållande till fåglar. […][...]

Klas kallar sin pappa far. De är ute efter far. Korparna är ute efter honom. Och Klas skräms av fars galenskap. Lika mycket som han skäms över att det är Agne som det klottras om som är hans far. Och samtidigt den här förälskade vänskapen. Jag grips som alltid av historier om barn som inte […][...]

Brutus Östling är en fåglarnas paparazzofotograf. Han fångar dem i deras mest intima situationer, men även när de pucklar på varandra. Vi får också bevittna ond bråd död, men även döden blir på något sätt vacker. En del bilder får mig att tänka på den tyske målaren Caspar David Friedrich – det måste vara något […][...]

Den evinnerliga kortprosan som Sveriges nykläckta författare använder sig av. Skrivklåda, skrivklåda. Ner på papper ska du och spridas i världen. Jag har ypperligt svårt för kortprosan hos Sveriges debutanter. Så varför valde jag att läsa ytterligare en? Jo, Helena Ljungström har en gedigen litteraturutbildning; fil. mag. i litteraturvetenskap och flera år på skrivarlinjer. Antingen […][...]

Fåglar för alla riktar sig till lekmän, till amatörer, till nybörjare, sådana som jag. Den går på ett pedagogiskt sätt igenom fåglars läten, deras utseende, ringmärkning, genvägar till artbestämning, utrustning och en rad praktiska tips. På det stora hela är det en väldigt praktisk bok. Den är liten och nätt och tar upp de vanligaste […][...]