Utgiven | 2001 |
---|---|
ISBN | 9127076571 |
Den evinnerliga kortprosan som Sveriges nykläckta författare använder sig av. Skrivklåda, skrivklåda. Ner på papper ska du och spridas i världen.
Jag har ypperligt svårt för kortprosan hos Sveriges debutanter. Så varför valde jag att läsa ytterligare en? Jo, Helena Ljungström har en gedigen litteraturutbildning; fil. mag. i litteraturvetenskap och flera år på skrivarlinjer. Antingen så skulle hon lyckas göra någonting annorlunda eller så skulle jag få njuta av att göra en riktig totalsågning.
Helena Ljungström lyckades rädda sig själv från min klinga.
Ljungströms fördel ligger i hennes mjuka melodiska språk. När jag öppnar boken hör jag nästan en p2-speaker läsa upp texten för mig. Styckvis blir språket riktigt sensuellt suggererande. Ofta skymtas en sorts undantryckt vrede. Den känslan hänger sig kvar när jag läst ut boken, även om jag egentligen anser mig tycka att det är en varm bok. Ändå är boken enkel, utan tillgjordheter.
Ljungström beskriver en resa; en semester, tillbakablickar och hem igen till staden. Och samtidigt en inre resa för bokens centralperson. Någonting i den stilen. Växlar obehindrat mellan första, andra och tredje personsperspektivet.
Avbrotten för avsnitten ur Erik Rosenbergs Fåglar i Sverige får en komisk klang med sina rabblande uppräkningar av alla Sveriges fåglar. "Mer tillfälligt skymta jaktfalk och stenfalk ävensom tornfalk." Jag förstår inte riktigt meningen med dessa avsnitt. Även om jag inte kan förneka att de har en effekt på mig. Associationerna går till bakfulla söndagsförmiddagar då man halvvaket stirrar sig in i naturprogrammen på TV. Med en sorts frånvarande fascination. Tvättar sin hjärna med lommarnas parningsriter och sparvarnas bobyggande.
Dock är Ljungströms texter då och då lite för skrivklådiga. Jag tror mig dessutom ha hittat ett direkt fel i texten – jag kunde inte få det till något berättarestetiskt knep hur jag än vände och vred på det. Sådant gör mig lite misstänksam. Har förlaget och Helena Ljungström själv inte varit tillräckligt intresserade av texten för att fördjupa sig i korrekturen? Å andra sidan kan det vara jag som inte riktigt fattade.
Med den estetiska språkbegåvning som Helena Ljungström har, och hennes sköna halvt jantesvenska, halvt konstnärstempramentsfulla lynne, har vi nog bara sett en aningens början av hennes författande.
Publicerad: 2001-09-23 00:00 / Uppdaterad: 2014-06-24 22:22
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).