Fåglar för alla riktar sig till lekmän, till amatörer, till nybörjare, sådana som jag. Den går på ett pedagogiskt sätt igenom fåglars läten, deras utseende, ringmärkning, genvägar till artbestämning, utrustning och en rad praktiska tips. På det stora hela är det en väldigt praktisk bok. Den är liten och nätt och tar upp de vanligaste fåglarna på våra breddgrader i sin vanligaste skrud.
Eftersom Fåglar för alla inte på något sätt strävar efter att vara något mer en just en förenklad guide till fågelvärlden och inte heller någonsin blir mer än det är det med ett rent nöje som jag läser de lagom fördjupade texterna om olika näbbar, bobyggande och fjäderskrudar. Det är befriande att inga förkunskaper krävs och att inga besvärliga artbestämningsnycklar ställer till det för en i ens fågelskådande. I och med att själva artbestämingsprocessen börjar med en biotopnyckel kan man på ett enkelt och lättfattligt sätt räkna bort en hel del fåglar. Då man förhoppningsvis vet vart man befinner sig så kan man börja med de fåglar som är vanliga i den trakten vid den speciella tidpunkten. Även färgnyckeln minimerar raskt antalet fåglar som det kan röra sig om att man skådat. Sedan är det bara att hoppa till respektive fågels sida och kolla vilken det liknar mest.
Med andra ord var det en lätt match att bestämma de småfåglar som flyger som projektiler kring huset till arten ladusvalor, Sveriges vanligaste sval-sort. Inte ett förvånande resultat kanske men en viss behållning gav det i vilket fall. Och förnöjsamt kan jag låta känslan av skolbänk infinna sig, skillnaden är att nu är det på mina villkor. Jag behöver inte lära mig arterna utantill.
Publicerad: 2001-08-01 00:00 / Uppdaterad: 2014-06-24 22:15
En kommentar
[…] […]
#
Kommentera eller pinga (trackback).