”Det är slöseri att bo i Skåne och inte fågelskåda” sa min fågelskådande bror när jag hade bott i Malmö i några år. Sagt och gjort; jag köpte mig en kikare och en anteckningsbok och började kryssa fåglar. Nu har jag ägnat mig åt detta i några år och det är ett trevligt sätt att umgås och en bra anledning att faktiskt bege sig ut i naturen.

Götalands bästa fågellokaler är första delen i en planerad serie på tre böcker. Här behandlas södra Sverige och de kommande delarna kommer att behandla mellersta respektive norra Sverige. Det är en överskådlig och matnyttig guide, rikt illustrerad med Magnus Ullmans fotografier.

Ur ett skånskt perspektiv så ger inte de presenterade fågellokalerna några aha-upplevelser, det är de vanliga fågellokalerna som nog de flesta redan känner till. Min absoluta favoritlokal i Skåne finns inte med men däremot finns kyrkogården jag bor granne med omnämnd, så kanske får jag uppvärdera den lite. Under varje huvudlokal presenteras flera bra observationsplatser och här finns en del nytt att hitta. Den stora behållningen är genomgången av årstiderna och vid vilken tidpunkt respektive lokal är bäst att besöka. Det tillsammans med var man kan förväntas se olika fåglar gör detta till en perfekt guide att ha som utgångspunkt när man planerar sina fågelskådarutflykter.

Varje lokal är försedd med en karta med symboler för allt från bra observationsplatser, fågeltorn och naturtyp till kaféer, kyrkor och ruiner. Allt i allt används 65 olika symboler och då tycker jag att det är fasligt synd att man inte valt att lägga in busshållplatser. Först tänker jag att det är en miss bara, att författaren är så van vid bil att han inte tänkt på det, men så hittar jag det här stycket och blir ännu mer besviken:

Många av lokalerna kan nås per cykel eller med allmänna transportmedel /…/ Men trots allt finns det knappast någon verksamhet där bilen är så lämplig som fågelskådning, eftersom det ofta gäller att ta sig snabbt från en avsides plats till en annan lika otillgänglig plats, och inte sällan vid tidpunkter som över huvud taget inte täcks av allmänna kommunikationer. I många fall är bilen överflödig, men för fågelskådaren är den i allmänhet det överlägsna transportmedlet, och bokens kartor och vägbeskrivningar är därför anpassade till bilburet skådande.

Här tycker jag att man lite missar att hänga med i sin tid och att man alldeles för bestämt hävdar vad fågelskådning är och bör vara. Fågelskådning är en hobby på uppgång som sprider sig till grupper som traditionellt inte har ägnat sig åt fågelskådning och som kanske inte främst sysslar med det för att köra på larm eller snabbast möjligt fylla sin 300-lista. Det finns fågelskådare som inte äger en bil. Jag är en sådan. Och jag vet att det går alldeles utmärkt att ta sig till flera av lokalerna i boken med kollektivtrafik, till Falsterbo skulle jag till och med säga att det är onödigt att ta bil. När man ägnar några septembersoliga timmar åt rovfågelskådning på Skanörs ljung så passerar den gula regionbussen långa stunder oftare än rovfåglarna.

Med det sagt så är guiden värdefull även för oss som inte är bilburna. Med den fina informationen om när de olika lokalerna är lämpligast att besöka blir det lättare att planera sitt besök så att man får ut mesta möjliga av det. Och då blir ju (hyr)bilen egentligen bara ännu oftare onödig och kan sparas till de platser och tillfällen då den verkligen behövs.