Jag ska börja med en avsiktsförklaring, så att vi vet var vi har varandra: jag älskade Eva-Stina Byggmästars samling Men hur små poeter finns det egentligen som kom ut 2008. Jag tyckte också mycket om de andra delarna i samma trilogi, Älvdrottningen och Vagga liten vagabond. Det är en översvallande, hjärtlig, sprittande och naturnära poesi, […][...]

Bok- & Biblioteksmässan i Göteborg, torsdag. Satt och åt äpplen, tre intervjuer – tredje intervjun mer ett samtal. För. Jag kan inte intervjua, jag tycker frågor är olustiga, ångestfyllda – tydligen. Meningen var att prata om Kennet Klemets översättning av Blaise Cendrars Reseanteckningar (Ellips Förlag), jag hade inte hunnit få själva boken. Åt äpplen. Drack […][...]

Det finns något vulgärt i handböcker i skönlitterärt skrivande. Att formulera något som redan uttalats. Samtidigt är det kanske det man letar efter i skrivhandboken? Något som bekräftar det man redan sysslar med. Jag gillar att läsa om skrivande i verkstadsform. Inte så att jag gör alla övningar som ofta står uppspaltade mellan pärmarna, men […][...]

Eva-Stina Byggmästar är en rättvist hyllad samtidspoet. Hennes genomsensuella språk är unikt. Mitt kriterium för oundgänglig litteratur är att dess verklighetsbild förmår lägga sig över min egen – dubbelexponering. Sådan litteratur främmandegör en själv i relation till världen, och man känner sig lite mindre isolerad. Man ser Beckett-scener, hör Hemingway-dialoger, gråter Achmatova-tårar (kanske inte så […][...]

Om du också har som nyårslöfte att läsa fler böcker rekommenderar vi på dagensbok.com vårt arkiv som innehåller recensioner av över 3500 böcker. Det är böcker som vi har läst det senaste decenniet. Och läsa böcker kommer vi att fortsätta med även i år. Till idag har Eva läst om Patti Smiths diktsamling Oskuldens tecken. […][...]

Första dikten i Stina Johanssons diktsamling I gläntan på förut, som år 2007 utkom på det lilla förlaget Barqaz, går så här: När längtans vår slog rot, sov en liten vide-ung där, i gläntan på förut Den gulliga tonen provocerar mig lite, varför tenderar poesi förlagd i naturmiljö att vara så förhärligande och mysig? Svaret […][...]

Söker du en varaktig partner? Ska den ha glimten i ögat, vara romantisk, ömsint och uppskatta skogspromenader? Ska den ge dig massor med blommor? Här, varsågod: "Älvdrottningen". Det är svårt att inte låta sig charmas av Eva-Stina Byggmästars poesi. Den är glad, lite rufsig, lite yrvaken och mjuk och skön och galen. Den är förälskad, […][...]

Djuren och naturen är ofta de som färgar och ger ton till Eva-Stina Byggmästars dikter, så även i Näckrosön. Färgen i den här diktsamlingen är blågrå och vemodigt dimmig. Ljusa klara kilar och kryphål, små som stora öppnar sig och förundrar. En känsla av ödmjuk tacksamhet inför livet och det oförståeliga genomströmmar boken. Det är […][...]

Ibland slås man vid diktläsning av hur litet som krävs av skenbar kraft för att upplevelsen ändå djupt ska röra en. Rader kan dölja sin inneboende styrka under en oansenlig yta av ord. Ett stycke naturlyrik av avväpnande lätthet, där orden skyggar undan och liksom bäddar ned sig i texten istället för att gå på […][...]