Djuren och naturen är ofta de som färgar och ger ton till Eva-Stina Byggmästars dikter, så även i Näckrosön. Färgen i den här diktsamlingen är blågrå och vemodigt dimmig. Ljusa klara kilar och kryphål, små som stora öppnar sig och förundrar. En känsla av ödmjuk tacksamhet inför livet och det oförståeliga genomströmmar boken.

Det är en andlig diktsamling. Gud tilltalas ofta direkt. Liknande dikter är skrivna av Ylva Eggehorn. Det är som psalmer, fast något privatare. Även rytmen hos Byggmästars dikter påminner om psalmer, lite högtidligt, lite bedjande, lugnt och stillsamt. Men humor har de förstås båda två, Eggehorn och Byggmästar. Det är roligare att läsa de här dikterna än de i psalmboken.

Byggmästar försvarar sin Gud såhär:

Gud är mitt ängsullsbo
som ingen kan komma
och sandslottskrossa

Trots allt, det blir svårt att läsa dikterna på annat än ett andligt vis. Det är en fin bok, men som ickekristen lätt att värja sig mot. Det blir emellanåt för mycket halleluja. De dikter som inte har en tydlig Gud som mottagare fungerar klart bäst.