I Stadsbibliotekets ekande rotunda hör jag Jessica Andersson läsa ur Den vita staden. Precis innan hon börjar läsa är det tyst, men när hon öppnar boken blir det tystare. Som om något skalas bort. det går ljud i marken klot av sorg far fram under jorden vi springer genom tunnlarna ett sekel av elektricitet gnistrar […][...]

Jag har tre hundar, en i himlen och två här på jorden. Dessa jyckar äger mitt hjärta. De är mina bebisar och bästisar i vått och torrt. Så värnlösa och viktiga i mitt liv. Därför vet jag redan när jag ögnar igenom baksidestexten på Boys att denna bok kommer att göra ont. Det handlar om […][...]

Florence är fången. Under berg av porslin och köksgeråd, under miltals av stärkta linnedukar, och hopklämd i korsett och lager av perfekt strukna sedesamma klänningar. När hon klär sig på morgonen tar hon på sig det som andra tror är hennes jag, hon blir den hon är menad att vara. Men därinuti finns någon annan. […][...]

Omslaget till Lift är utan tvekan bland de snyggaste omslag jag har sett. När jag träffade Hanna Wikman på bokmässan i september berättade hon att det var hon som hade gjort det. Om min roman som ligger och skrotar hemma på datorn någonsin blir publicerad vill jag att Hanna Wikman gör omslaget till den. På […][...]

Varje år vid den här tiden sitter jag som på små nålar och undrar. För att Borås tidnings (BT) debutantpris är så viktigt för en ny författare, för att det ger möjlighet att skriva en ny bok. Jag har inlett tanken på varför alla författare som får ta emot BT:s debutantpris visar sig bli sådana […][...]

Snart är jag borta börjar i efterdyningarna av en gruppvåldtäkt. Lina släpar sig hem genom staden, på alla fyra, eftersom det gör så ont i hennes underliv att hon inte kan gå. Hon klandrar sig själv, för att hon var så obetänksam och klantig att hon följde med fyra killar på efterfest. Så gör man […][...]

Tolvåriga T.S. Spivet bor på en ranch i Montana med sin något udda familj – pappa T.E. är cowboy, mamma dr Clair är en nitisk entomolog och systern Gracie lider av grava gud-vad-tråkigt-det-är-att-vara-tonåring-och-bo-på-landet-utan-betal-TV-syndrom. Inte för att T.S. är särskilt vanlig själv. Han är överintelligent för sin ålder och ägnar större delen av sin lediga tid […][...]

Martin Högstrand debuterar i höst med romanen Skymningsland, som snarare är en kortroman. Boken har visserligen 145 sidor, men boksidorna är ofta endast till hälften täckta med text. Berättelsen utspelar sig på Åland, i Mariehamn, där författaren också är född och bor. Därtill är berättelsen skriven i jagform. Berättaren Marcus är en ung man, som […][...]

Gå på djupet är i mångt om mycket en bok om att växa upp. En slags bildningsroman där huvudpersonen, Emil, lär sig hur det är att bli vuxen. Det enda som skiljer Emil från andra, vanliga ungdomar, är att han gör det i det strålkastarljus som kastas på den som är känd. Emil är nämligen […][...]

Inför läsningen av Nina Wähäs nya bok, Titta inte bakåt, (recension kommer) läser jag om hennes debut S som i syster. Det är då jag inser att jag på kort tid har läst tre svenska debutromaner som handlar om just systrar. Det är Blenda och Trine i Monica Wilderoths Jag ska räkna till hundra och […][...]