I Den drunknade har vi två systrar, Marina och Stella, och så har vi Stellas man, författaren Gabriel. Stella och Gabriel bor i ett hus på landet i Skåne, Marina kommer dit på besök. Gabriel och Marina attraheras av varandra, de inleder en relation. Själva grundförutsättningarna i romanen är på intet sätt unika, utan det […][...]

Att ligga eller inte ligga. Att inte vilja eller kunna ligga. Att ligga mycket och att ligga med många, fast bara en gång. Det är vad man skulle kunna tro att Josefin Palmgrens Engångsligg handlar om. Men inget av detta kan egentligen kallas för romanens utgångspunkt eller projekt. Engångsligg är, kort och gott, inte så […][...]

Den här lilla boken ska enligt förlaget få Pamela Des Barres I’m with the band att framstå som en nunnas dagbok, och jag kan inte annat göra än att hålla med. Att sedan författarna Neil Strauss och Anthony Bozza är med på ett hörn som förläggare, gör ju onekligen att man blir intresserad. Roxana Shirazi […][...]

Alice är bara strax över femtio och en framgångsrik lärare och forskare vid prestigefyllda Harvard när hon börjar glömma mer än vanligt. Hon är bara några kvarter hemifrån och kan plötsligt inte hitta hem. Så småningom blir det omöjligt att skylla på stress eller klimakteriebesvär eller kanske depression. Alice får diagnosen tidig Alzheimers. Alice är […][...]

Det första jag uppmärksammar hos Helena Österlunds diktsamling Ordet och färgerna är just titeln i den första av de två långdikterna: Ordet. Jag tvekar till att ordet står i singularis, för hos mig är ord alltid i pluralis, de är orden, de följer efter varandra, bildar bilder, meningar, skeenden. Därför blir min ingång till Ordet […][...]

Är detta fantastiskt, nära ett mästerverk? Eller är det patetiskt, högtravande, försöker han bara vara smart och blir därav pinsam? Detta är frågor man ställer sig när ett verk är pretentiöst. Pretentiöst betyder ju egentligen att man har en mening med det man gör. Pretentiöst är inget skällsord. Att man har pretentioner, att man vågar […][...]

På något sätt tycker jag att Begärets nio växter är en modig debutroman. Berwin kör i 180 utan säkerhetsbälte. Hon tar i från tårna och levererar en bok full av med humor och spänning. Själv kan jag inte tänka mig något svårare än att försöka vara kvick och rolig i skönlitterära texter. Det skrämmer mig […][...]

Som en av George W Bush utpekade ondskans axelmakter är Iran ett land som oftast förekommer i nyhetsrapporteringar som kärnvapensanskaffare, finansiär av internationell terrorism och flitig brukare av grymma dödsstraff. Kort och gott ett land styrt och befolkat av religiösa fundamentalister som inte bara själva vill leva som på medeltiden, de vill dessutom tvinga oss […][...]

På boksiten boktipset anser en skribent att Viggo Cavlings debut Rörmokaren borde ingå som kurslitteratur för landets journalistutbildningar, i syfte att avskräcka de blivande journalisterna från att skriva skönlitterärt. Jag håller inte med honom, rent generellt, för litteraturhistorien är ju fylld av journalister som skrivit enastående romaner. Men i just detta fall får man nog […][...]

Förra veckan bjöd Kulturhuset i Stockholm in till Debutbar, ett säkert tecken på att ytterligare en boksäsong har passerat. Jag tycker alltid att det känns så högtidligt med Kulturhusets Debutantbarer, som att det blir examen och avslut. Gäster var bla Elin Ruuth, Helena Österlund, Monica Wilderoth och Eli Levén, som samtalade om sina böcker med […][...]