Utgiven | 2010 |
---|---|
ISBN | 9789146220206 |
Sidor | 266 |
Orginaltitel | Still Alice |
Översättare | Anna Sandberg |
Först utgiven | 2007 |
Alice är bara strax över femtio och en framgångsrik lärare och forskare vid prestigefyllda Harvard när hon börjar glömma mer än vanligt. Hon är bara några kvarter hemifrån och kan plötsligt inte hitta hem. Så småningom blir det omöjligt att skylla på stress eller klimakteriebesvär eller kanske depression. Alice får diagnosen tidig Alzheimers.
Alice är professor i psykologi och förstår mycket väl vad hon har att vänta sig. Hennes älskade arbete blir snabbt omöjligt när hon glömmer ord och hela föreläsningar – eller håller dem flera gånger eftersom hon inte minns att hon redan hållit dem. Studenterna börjar klaga och kollegorna drar sig undan, illa berörda. Också familjen, en tillika framgångsrikt forskande make och tre vuxna barn som kanske även de bär på samma genetiska mutation som Alice, har till en början svårt att acceptera hennes diagnos.
En kropp i fin form kan överleva i decennier även om minne och personlighet steg för steg suddas ut, och eftersom det här är USA vet Alice också att hennes sjukdom riskerar att lämna familjen med skyhöga skulder för privata vårdinrättningar. Hon gör upp en självmordsplan för när hon inte längre minns namnet på sina egna barn, men hur ska hon få sitt framtida, dementa jag att genomföra den?
Fortfarande Alice är en sådan där litterär solskenssaga. Ung debutant ger ut på eget förlag, får fina recensioner, plockas upp av ett stort förlag och är i den svenska utgåvans stund såld till 16 länder. Det förtjänar den. Romanen är en finstämd skildring av en demenssjukdom som fungerar precis lika bra som just roman och som ren folkbildning. Den skulle mycket väl kunna användas inom vårdutbildningar av olika slag, inte bara därför att Lisa Genova är uppenbart påläst om sitt ämne utan framför allt därför att den visar det som medicinböckerna inte har plats för, att sjukdomar drabbar konkreta människor med olika förutsättningar, bakgrunder, familjer och reaktioner.
Med enkla medel, utan några litterära krumbukter men med skickligt använt berättarperspektiv ger Genova tillgång till Alices alltmer fragmentiserade upplevelse av världen. Namn och sammanhang försvinner gradvis och läsaren kommer nära Alice utan att för den skull själv förlora sig i texten. Vi vet ju det som gått förlorat för Alice, att hon fick precis samma briljanta uppslag alldeles nyss eller att den okända kvinnan i rött för en liten stund sedan presenterades som hennes doktorands nyblivna hustru och att det är därför stämningen plötsligt blir så konstig.
Fortfarande Alice är en drabbande roman om ett djupt tragiskt sjukdomsförlopp. Ändå lyckas den undgå att bara bli svartsynt och deprimerande. Det finns så många ljuspunkter, så mycket humor och ömsint kärlek att hinna ta vara på när livet plötsligt framstår som ändligt och skört. Varje bra dag, varje igenkännande möte, även när Alices uppfattningsförmåga blir mer känslomässig och instinktiv än intellektuell, är värd så vanvettigt mycket, ställd på sin spets. För hur länge till är Alice fortfarande Alice?
Genova ger inget rakt svar på den frågan, men precis som de Alice tidigare förlorat lever kvar i hennes minne nästan mer intensivt sedan hennes tidsbegrepp upplösts, kommer Alice att leva vidare i människors minnen av henne. Dessutom kommer hon att leva kvar i mitt minne, och förmodligen göra mig en smula mer tolerant nästan gång någon i min närhet uppför sig till synes alldeles tossigt.
Publicerad: 2010-08-21 00:00 / Uppdaterad: 2011-10-17 09:05
2 kommentarer
Låter intressant! För den minnesintresserade vill jag gärna också tipsa om Lars Gustavssons ”Bernard Foys tredje rockad”.
-Åh den stackars Bernard, hans minne blåser nu sönder som ett spindelnät i den starka alzheimervinden.
#
[...] som har skrivit om den här boken: Dagens bok Bokbiten Bokhora [...]
#
Kommentera eller pinga (trackback).