Att ta sig an Madame de Sévignés brev är att kasta sig in i en värld främmande från vår samtida. Samtidigt märker man snabbt att det sena 1600-talets Paris och dess societet inte är så olik vår vad gäller yta, politik, maktkamper, rättegångar, föräldrakärlek, giftermål … ja, all mänsklig strävan och självupptagenhet. I dag har […][...]

När jag av en slump får syn på Sista skriket av Philip Warkander och Emma Veronica Johansson och läser marknadsföringstexten hoppar jag nästan till – det här måste ju bara vara en bok för mig! När jag var barn hade jag alltid mängder av brevvänner och brevromaner har varit en av mina favoritgenrer. Nu som vuxen mailväxlar […][...]

Den som vill gotta sig i blodiga detaljer och kylig spänning får leta efter en annan bok att läsa. Men den som vill ta del av två människors inre tankar om livet och döden och allt däremellan har hittat helt rätt. Dear Mr S, är något så ovanligt som en brevroman, eller en ”epistolary novel” […][...]

Kanske är det fel ände att börja i, en brevsamling, om man inte först läst en biografi eller liknande över personen som skriver. Det känner jag åtminstone i början av Brev från Tove Jansson. Det kan vara svårt att hänga med i referenser och relationer, inte minst för att hon har så många olika smeknamn […][...]

På ett kalas träffas Barbro von Vegesack och Sven Ulric Palme, och blir genast förälskade. Barbro är en ung kvinna som tycker om att gå ut och dansa, jobbar inte mer än hon måste och har det gott ställt genom sin familj. Sven Ulric är akademiker som kämpar sig fram med diverse småpublikationer och forskning, […][...]

Under ett drygt år skriver vännerna Lundberg och Enander brev till varandra. Det är betraktelser över tidens tillstånd, litteratur och klass. Det är en bok som sjuder och bubblar av vrede och ilska. Vanmakt och frågan om vad en människa egentligen är värd när allt tas ifrån henne? En text som böljar fram och tillbaka […][...]

Observera att jag stiger upp ½ 9 om mornarna. (Det beror för övrigt på bristande tillfälle till synd om kvällarna. Vad ska ett ensamt stackars fruntimmer utan adresser ta sig till?) År 2000, hundra år efter Karin Boyes födelse, gavs boken Ett verkligt jordiskt liv ut av litteraturvetaren Paulina Helgesson. Där samlade hon de brev […][...]

I oklippt skick är det en relativt tyst videosnutt, den av de maskerade unga kvinnorna i neonfärgade klänningar, tajts och färgglada, stickade rånarluvor som tar sig fram till altaret i den rysk-ortodoxa Frälsarkatedralen i Moskva. De tokdansar som hastigast, kastar sig på golvet och gör skyndsamt korstecken, innan väktare släpar ut dem från kyrkorummet igen. […][...]

Efter tre alltmer irriterade mejl om att Emmi vill säga upp sin tidskriftsprenumeration, känner sig Leo tvungen att upplysa henne om att han heter Leike, medan hon försöker mejla tidskriften Like. ”Du är den tredje som skriver till mig för att säga upp sin prenumeration. Tidningen måste verkligen ha blivit dålig.” Nio månader senare lyckas […][...]

Brev. Jag älskar brev, ingenting är roligare att få i brevlådan än ett överraskande brev (i alla fall inte oönskade räkningar). Och få saker känns så tryggt att skriva som brev. I ett brev kan man både gömma sig själv och samtidigt blotta sig själv mer än man någonsin annars gör. Det är tryggt att […][...]