Fragment är en mycket passande titel för Stanley Buchtals och Bernard Comments bok om Marilyn Monroe som innehåller just fragment av hennes liv. Det är brev, dikter, dagboksanteckningar och kom ihåg-listor som Anna Strasberg, Marilyn Monroes nuvarande arvtagerska, hittat i två stora kartonger vid en storstädning. Texterna är representerade både i fotograferade original, samt i […][...]

De så kallade Nigerabreven är numera ett välkänt fenomen – en advokat från ett valfritt land i Afrika kontaktar en intet ont anande västerlänning och berättar att en svinrik, och dittills okänd, avlägsen släkting till mottagaren har avlidit och att mottagaren står som ensam arvtagare till snuskigt många miljoner. Det enda som han eller hon […][...]

För ett tag sedan läste jag en roman i brevform. Ett enda långt brev som försökte förklara allt, fånga hela livet i ord och bre ut sig om alla brevskrivarens tankar och filosofier i ett enda långt svep. Den var smått lysande. Det var Clarice Lispectors Levande vatten. Sen läste jag en roman i brevform. […][...]

Brevromaner har, med viss rätt, fallit ur det litterära modet. På Jane Austens tid spelade de en betydligt större roll. Men det är en svår genre, åtminstone förefaller det så när man läser Lady Susan. Jane Austen skrev sex romaner, det är vad man får lära sig. Men det finns alltså andra verk, och brevbagatellen […][...]

Fay Weldon hör till de mängder av författare jag har tänkt att jag ska läsa. Hade jag varit 20 år äldre än jag är hade jag med all säkerhet redan gjort det. Därför har jag förstås en del förutfattade meningar om vad hon ska vara. Det som alldeles uppenbart förvånar och, jag ska inte hymla, […][...]

Det är något av en bedrift att göra en bilderbok om en historisk person som levde innan fotografierna uppfanns och som lämnat efter sig högst ett par, ganska otillfredsställande avbildningar. Jag skulle nästan kunna rekommendera Jane Austens liv i brev och bilder bara för att den ändå ger en viss inblick i mode, landskap, danser […][...]

Rubrikens ord är Antonio Gramscis, italiensk journalist och marxist, och han levde enligt sina ord. Med liv och frihet på spel, blev han till sist Mussolinis farligaste motståndare. Därför kom polisen, sent på kvällen den 8 november 1926, och hämtade honom i hans bostad i Rom och förde honom till Regina Coelifängelset. Rättegången mot honom […][...]

Om du inte har hört talas om Eric Ericssons idé är det dags att göra det nu. Det är enkelt, smart och en typisk grej att önska att man hade hittat på själv. Man kan säga att det är den klassiska busringningen som utförs, fast i brevform. Han skriver ett mer eller mindre bisarrt brev […][...]

Den största tillgången i en brevsamling – och det faktum som förmodligen får de flesta brevskrivare att önska att någon barmhärtig själ ska ha bränt upp vartenda obetänksamt ord av deras hand – är förstås omedelbarheten och spontaniteten. Visst censurerar vi oss själv även när vi är som mest personliga. Men vi har inte facit […][...]

Brevet är i vår elektroniska värld idag en utdöende kommunikationsform, och med det dör också en konstform. Exakt vad den består i är svårt att formulera eftersom den förhåller sig till sin mottagare på ett mer intimt sätt än andra litterära former (i högre grad än dagboken och anteckningsboken eftersom relationen till det egna jaget […][...]