Recension

: SPAM
SPAM: brevväxlingar mellan bedragare
2009
Ruin
3/10

En inte så rolig brevväxling

De så kallade Nigerabreven är numera ett välkänt fenomen – en advokat från ett valfritt land i Afrika kontaktar en intet ont anande västerlänning och berättar att en svinrik, och dittills okänd, avlägsen släkting till mottagaren har avlidit och att mottagaren står som ensam arvtagare till snuskigt många miljoner. Det enda som han eller hon behöver göra är att skicka några tusen euro till advokaten så att denne kan ”få loss” pengarna från banken, efter det rullar miljonerna in.

I SPAM – brevväxlingar mellan bedragare försöker några av de som mottagit Nigeriabrev att vända på steken och bedra bedragarna. De testar bedragarnas tålamod genom att skriva långa, personliga brev, genom att låtsas att de blir kära i den afrikanska advokaten som hör av sig, genom krav på att få överlämna pengarna personligen och slutligen genom att be dem att skicka en symbolisk summa till Sverige för att de ska bevisa att de inte är bedragare.

Det är ett klockrent koncept, tyvärr blir utförandet inte särskilt lyckat. Mottagarna av breven, de som ska bedra bedragarna, vågar inte ta ut svängarna ordentligt och skämten blir rätt så mesiga och taffliga – förmodligen roliga i ett internt sammanhang på en arbetsplats eller liknande, men de håller inte för att publiceras i bokform till en större publik. Det finns dock ett undantag och det är den fantastiskt roliga mailkonversationen mellan advokaten Obama Taylor från Nigeria och den svenske professorna i Epatraktor-teori, James-Erik Kladdkaka. James-Eriks karaktär tillåts att sväva ut och bli riktigt absurd, han får Obama Taylor att kalla honom för ”Storfräsaren”, han berättar att han har köpt ett gäng rumänska getter och behöver pengarna från arvet för att kunna köpa en hage åt dem och så vidare. Det är först när man skruvar till det så pass mycket som skämtet fungerar, det påminner lite om absurditeten i det som Erik Eriksson syssslar med.

Resten av boken är tyvärr ganska så platt och tråkig, och jag börjar istället fundera på en annan aspekt – finns det verkligen någon som har gått på Nigeriabreven? Och som har skickat pengar till fejkadvokaterna? Den eller de personerna hade det varit rikigt roligt att läsa om. För ärligt talat, vem faller för det här:

Broderliga hälsningar,
Jag är barrister Obama Taylor, en advokat i rätten. /—/
Den 21 april i år har, min klient, hans fru och deras tre barn var inblandade i en bilolycka tillsammans. Alla passagerare i fordonet tyvärr förlorade livet. /—/ har jag beslutat mig för att följa hans efternamn över Internet för att hitta någon medlem av hans familj. Därmed har jag funnit Dig. /—/ Den avlidne efterlämnade 7 miljoner dollar och enligt den avlidnes bestämmelser bör denna summa överlämnas till anhöriga eller konfiskeras.
Nu jag behöver Ditt samtycke till att presentera Dig som närmast anhöriga till den avlidne eftersom Du har samma efternamn. Sedan kan pengarna på detta konto betalas ut till dig och du och jag kan dela pengarna 60 % till mig och 40 % till dig.

Nina Saric

Publicerad: 2009-07-10 00:00 / Uppdaterad: 2011-07-02 16:45

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3362

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?