Christel Sundqvists nya roman Sista brevet (2023) är en fortsättning på romanerna Vonne och Marie (2018) och Nu spränger vi taket (2018). Det finns också tydliga beröringspunkter med debutromanen Flickan i flaskan (2009). Här finns familjekonstellationerna med alkoholism, syskonliv, ensamhet men också med ett driv att komma vidare. Och Marie har lyckats. Hon har sin akademiska […][...]

Får vi själva bestämma hur våra liv ska bli? Är vi fria att välja erfarenheter själva, eller formas vi av det som händer oss? Finns ödet? Är vi människor så autonoma som vi vill tro? Vi blir det liv vi lever är både en studie av ett människoliv och en personlig reflektion kring livet och […][...]

Sjóns senaste roman utspelar sig under efterkrigstidens Island, där vi följer Gunnar Kampen från hans allra första minnen fram till den unge mannens tidiga bortgång. Han befinner sig då på ett tåg i England, på väg till en nationalsocialistisk konferens. Boken består av koncisa nedslag, som minnesbilder. De får mig att tänka på Svart på […][...]

Andrej Platonov dog 1951, 51 år gammal. Hans son hade åtta år tidigare bragts om livet av samma sjukdom – tuberkulos. Hans balalajka hade många strängar och vid sidan av författare var han en durkdriven och uppfinningsrik ingenjör (inriktning hydrologi), poet, make, far till två barn, kamrat och Kamrat. Han kom att hyllas, smädas, svartlistas, […][...]

För några år sedan, 2015, gav det amerikanska förlaget Farrar, Straus & Giroux ut en samling bestående av ungefär hälften av Lucia Berlins noveller (i Sverige betitlad Handbok för städerskor, Natur & Kultur 2016). Jag tyckte mycket om hennes sätt att skriva om de sämre bemedlade, de utsatta, utan omsvep men med integritet, och jag […][...]

Som betydligt yngre slyngel vet jag att jag klippte ut bilder på Ann Jäderlund ur DN:s kulturbilaga, bara för att jag tyckte att hon var så snygg, men det mörka korta lite lockiga håret, fräkniga kinderna och de nästan outgrundligt mörka ögonen. Det kanske är ett provocerande ytligt och manschauvinistiskt sätt att närma sig poesi, […][...]

Hur är det att ha världens kanske främste fantasy-författare som förälder? Fantastiskt fint – åtminstone om man ska döma av Breven från Jultomten. Den innehåller nämligen brev och teckningar som JRR Tolkien under drygt tjugo år skickade till sina barn ”från jultomten”. Det börjar 1920, när förstfödde John bara är tre år gammal. Då handlar […][...]

En skriftställare kommer till Madrid. Det är sommar och olidligt hett. Man borde inte vara i den spanska huvudstaden vid den tiden på året, det vet alla, men kvinnan har fått ett stipendium och planerar för en tid av skrivande i ensamhet. Dock går planerna om intet när hon gör några oväntade bekantskaper. Dels träffar […][...]

Han hade mycket god hand med kor och kunde ha blivit en utmärkt ladugårdsförman. Det var Frans G Bengtssons far som sa det och Frans G ansåg i resten av sitt liv att detta var det finaste beröm han någonsin fått. Det hade sin bakgrund i att han vid tjugoett års ålder fick en njursjukdom […][...]

Två män. Far och son. Den ena gammal, den andre ung. Båda heter Donner och är skrivande, tänkande män. Fjorton brev från höst till vår. Fjorton långa texter om åldrande, döende, skrivande, barndom, manlighet, släktskap, läsning och ord, politik, tobaksrökning, utlandsvistelser, arbete och framtid. Boken börjar med ett brev på hösten 2017 där Rafael Donner […][...]