Det finns barndomar och barndomar. I litteraturen finns de överallt. Klassiska teman är frånvarande fäder och onda mödrar. Eller onda fäder och medberoende mödrar. Det speciella med Leonora Christina Skovs autofiktiva roman Den som lever stilla är att föräldrarna verkar ha ingått en pakt. Enad front. Två vuxna mot ett barn som är beroende av […][...]

Jag har sett fram emot Björnkvinnan sedan i våras men när jag börjar läsa är det nästan så att jag räds den. Jag vill inte att den ska ta slut – både för att jag vill stanna i det Karolina Ramqvist skriver och för att jag inte vill läsa det som på något sätt måste […][...]

Minnen, egna och andras, är det som utgör Nina Bouraouis bok Alla människor har av naturen ett begär att få veta. Minnen från barndomens Algeriet och Frankrike, minnen från ungdomen, moderns minnen från sin barndom. Tillsammans formar de en utvecklingsroman eller kanske en skapelseberättelse. De olika tidsplanen går i varandra och fram träder liv och […][...]

Nora eller Brinn Oslo brinn (2018) av Johanna Frid är en autofiktiv roman som handlar om Johanna, Emil och Nora. Allt skildras ur Johannas perspektiv och vi får följa hur hon blir allt mer besatt av sin danska pojkvän Emils exflickvän Nora i Oslo. Johanna stalkar Nora via hennes instagram- och Fb-konton och hon börjar […][...]

Delphine de Vigans förra bok var en självbiografisk roman (kalla det autofiktion om du absolut måste) om hennes mors död. Hennes nya bok handlar om Delphine de Vigan, vars förra bok var en självbiografisk roman (kalla det autofiktion om du absolut måste) om hennes mors död, och som efter det plötsligt blivit Kändis på det […][...]

Jag tror inte att jag hade hört talas om Lucia Berlin innan jag fick syn på Handbok för städerskor i Svensk Bokhandels katalog och jag vet faktiskt inte riktigt varför jag blev så lockad att läsa den – men jag är glad att det föll sig så. Den drygt femhundra sidor tjocka volymen innehåller ett […][...]

19 år gammal – byxmyndig, straffmyndig, men lagligen fortfarande ett barn – kastar sig Anne en natt från muren till fängelset där hon spärrats in på sju år, bryter foten, hasar sig bort till landsvägen och blir upplockad av en passerande motorcyklist med dunkelt förflutet. Han hjälper henne fly, hon förälskar sig i honom, han […][...]

Kanske, när jag till sist blir färdig, kommer den här boken inte vara mer än en rad lögner för mina föräldrar och för min bror. Jag tröstar mig med att tänka att all objektivitet är subjektiv. Kroppen jag föddes i är en självbiografisk roman, autofiktion. Detta är tydligen viktigt eftersom det påpekas i baksidestexten. När […][...]

Den ena uppblåsta egoisten efter den andra står där och mässar jag-jag-jag. och det kallas litteratur! Det är 1982 och Sara Lidman skriver i sin dagbok efter att ha lyssnat på radio: först var det Jan Myrdals Barndom som följetång och därefter en intervju med Ivar Lo-Johansson om näst sista delen i hans memoarsvit. ”Man […][...]

Det är september 2009, Min kamp har börjat komma ut i Norge och över en natt har Karl Ove blivit skandalförfattare. Släktingar hotar dra honom inför rätta och kallar honom och hans mor varje namn man kan tänka sig, jävla bortskämda märkvärdiga författare som inte fattar vad det verkliga livet är, medan hans författarkollegor hyllar […][...]