Den stora teatern får en ny chef och en kvinnlig regissör får hedersuppdraget att göra Hamlet som den första föreställningen under hans programläggning – som teaterchef ärver man vad andra planerat så det är först efter ett tag man kan göra sitt eget avtryck. Det är både en dröm och en enorm utmaning att ta […][...]

Kristina Sandbergs autofiktiva bok En ensam plats handlar om att plötsligt drabbas av bröstcancer och genomgå synnerligen tunga behandlingar med cytostatika, operation och svåra biverkningar. Ofta skriver hon om den starka ångest hon känner inför tanken på att dö från sina barn. Det är försommar 2016 och Kristina är mycket trött. Men hon hinner med […][...]

Jag minns en recension som var knepig att skriva. När jag ville hitta kärnan i min läsning fastnade jag i ett sökande efter fel som låg utanför själva innehållet i boken. Men någonstans kanske det var nyttigt att trampa i dessa hål som i stället för att ge mig svar gav upphov till nya frågor. […][...]

Em och Julie. Ett par sedan länge, trots att de är unga. Ett förhållande som håller och räcker. Men så deltar de i ett verklighetsspel och Ems dragning till en av spelledarna går bortom spelet, bortom rimligheten. Hon måste pröva den relationen också. Parallellt funderar Rosmarie, Julies mamma, på sitt äktenskap och sitt liv. Hon […][...]

Tom Sandqvist har tagit sig an två ryska giganter, mästare inom varsitt gebit. Landskapsmålaren Isaak Levitan (1860-1900) och författaren, dramatikern och läkaren Anton Tjechov (1860-1904). De två hade ett inte helt okomplicerat vänskapsband. Sandqvist gör inga anspråk på att hans berättelse är helt sann, och den friheten kan man ju absolut få ha som författare. […][...]

En ung kvinna åker fyrans buss runt staden, eller, egentligen är det oftare så att hon inte åker fyrans buss men det beskrivs ändå som ett undantag. Hon åker buss eller går eller cyklar till de olika geografiska punkterna i Stockholms innerstad där hon gör sitt bästa för att ge sig hän, andligen eller lekamligen. […][...]

För några år sedan, 2015, gav det amerikanska förlaget Farrar, Straus & Giroux ut en samling bestående av ungefär hälften av Lucia Berlins noveller (i Sverige betitlad Handbok för städerskor, Natur & Kultur 2016). Jag tyckte mycket om hennes sätt att skriva om de sämre bemedlade, de utsatta, utan omsvep men med integritet, och jag […][...]

Man vill brista ut i ett jubel, allt är förändrat, målet är nått och det borde vara fantastiskt men att ge ut en bok blir inte alltid som man tänkt sig. Här handlar det om författaren som antihjälte, som totalt antiglamourös sidoperson. En ung kvinna, eller inte så väldigt ung längre, men fortfarande med ena […][...]

Tove känner tiderna rinna genom sig, banden till de som gick före, de som brukade jorden, såg löven falla från samma träd, vandrade över samma golv. Liksom nedärvt finns det där, det fysiska arbetet, kroppen, stegen, blodet. Ja, blodet, som betyder liv men också död, eller uteblivet liv. Medan mormor tynar bort på gården, ramlar […][...]

Det är en dröm eller en mardröm eller kanske flera. Det är en saga där det lyckliga slutet inte är något lyckligt slut men kanske en början. Det är skönlitteratur men egentligen är det en självbiografi. Jag önskar att jag kunde berätta allt om fabriken. Det kan jag inte längre. Snart minns jag inte längre […][...]