I inledningen av Oceanen vid vägens slut tar bokens (namnlöse) huvudperson en biltur som paus från en familjebegravning. Han kör omkring  i området där han växte upp och tittar till tomten där han bodde i barndomen. Huset är numera rivet och tomten uppdelad i ett småhusområde. Han är i fyrtioårsåldern, ingenting är med andra ord särskilt […][...]

ttyl, ttfn och l8r, g8r – ”Talk to you later”, ”Ta ta for now” och ”Later, gator” – tre avskedsfraser (och boktitlar) med löfte om ett återseende. Återse får vi också vännerna Angela, Zoe och Maddie i Lauren Myracles Internet Girls-trilogi. Första delen kom på svenska i slutet av förra året. I USA gavs romanen […][...]

Jag heter Colin Fischer. Jag är fjorton år och väger 54 kilo. Idag är det min första dag i high school. Det är 1356 dagar tills jag slutar. Manusförfattarna till filmen X-men: First Class gör ett utomordentligt arbete att, redan i första stycket, befästa den litterära stil som komma skall i boken I huvudet på […][...]

Huvudpersonen i Ruta Sepetys Färgen på drömmar, 17-åriga Josie, är döpt efter ”den flottaste bordellmamman som någonsin funnits”. En ära, tycker hennes prostituerade mamma, men Josie känner sig allt annat än hedrad. Det är 1950-tal i New Orleans ruffiga franska kvarter och Josie har bestämt sig för att ta sig därifrån. Bort från bordellen hon […][...]

Att sammanfatta handlingen i Philip K Dicks Palmer Eldritchs tre stigman är inte helt enkelt. Som John-Henri Holmberg skriver i sitt efterord: Det finns många litterära verk där läsaren efter att ha avslutat läsningen själv måste fullborda berättelsen. Men det finns relativt få där de frågor som lämnas åt läsaren att besvara inkluderar sådana som […][...]

Midsommar i Säterdalen, någon gång under gymnasietiden. Vi har precis kommit in genom entrén när Anders stannar mig och frågar hur jag gör när jag kollar mina naglar. Sträcker jag ut fingrarna, eller böjer jag på dem? Jag känner hur jag blir osäker på vad jag ska svara, vad som är rätt svar. ”Så här […][...]

Kulturskribenten och författaren Per Helge lyfter i sin nya bok fram ett antal amerikanska författare som för en svensk publik förmodligen är till största delen okända. Gemensamt för dem alla är att de på ett eller annat sätt skriver i spåren av Henry David Thoreau och dennes civilisationskritiska naturvurmande. Thoreau är mest känd för sin […][...]

Nora är inte den som normalt sett är huvudperson i någons historia, knappt sin egen. Hon är lite över fyrtio, singel, drömde en gång om att bli konstnär men blev istället lärare i en liten ort i västra USA. Hon är en duktig flicka – men ingen som någon egentligen lägger märke till. Så ser […][...]

Frågan är ju egentligen inte om Stoner är en bra roman; det är den. En sån där enkel, rak, kristallklar berättelse som aldrig krånglar till det för sig, bara flyttar in oss i en annan människas liv så effektivt och så trovärdigt att man ibland tittar upp och undrar vart man är innan man dyker […][...]

700 förväntansfulla var vi som slog oss ned framför den stora scenen på Kulturhuset-Stadsteatern till kvittret från en steglitsa. Gissar att det var långt fler som skulle ha velat tillbringa sin söndagskväll i sällskap med Donna Tartt för att få veta mer om hennes senaste roman, Steglitsan/The Goldfinch. Tartts böcker är hett efterlängtade, kring ett […][...]