Krönika

Donna Tartt på Kulturhuset i Stockholm

Gästinformation

Jenny Lidström läste engelsk litteratur på universitetet och har bott i norra England. I hennes överfulla bokhyllor finns allt ifrån viktorianska romaner till essäer om modern konst via Israeliska deckare och spansk poesi. Hon är med i en bokcirkel som läser sig igenom världen av engelskspråkig litteratur från Afrika till Kanada med stopp på vägen.

700 förväntansfulla var vi som slog oss ned framför den stora scenen på Kulturhuset-Stadsteatern till kvittret från en steglitsa. Gissar att det var långt fler som skulle ha velat tillbringa sin söndagskväll i sällskap med Donna Tartt för att få veta mer om hennes senaste roman, Steglitsan/The Goldfinch.

Tartts böcker är hett efterlängtade, kring ett decennium får hennes läsare vänta på en ny läsupplevelse. Tre romaner har det blivit hittills; Den hemliga historien, Den lille vännen och så nu anledningen till en utsåld Internationell författarscen i Stockholm, Steglitsan. Och ja, de är alla läsupplevelser. Samtliga är välskrivna, detaljrika tegelstenar som tål omläsning. Tartts debutroman, Den hemliga historien, om en grupp studenter på ett fiktivt college i New England som inte låter sina grekiska studier stanna i klassrummet har fått kultstatus. Steglitsan, en bildningsroman om en trettonårig pojke som överlever en explosion på New Yorks Metropolitan Museum när han står och tittar på Carel Fabritius målning av en tam, fastkedjad steglitsa, fick Pulitzerpriset 2014. Min personliga favorit är nog Den lille vännen, en mörk historia i den amerikanska södern där tolvåriga Harriet försöker lösa sin brors död.

Så slog publikens förväntningar in? Ja och nej. Kvällens intervjuare, Jan Gradvall inledde med att ta upp den essä om cheerleading som Tartt skrev som ung cheerleader. En inledning som lade ytterligare en dimension till den gängse bilden av Tartt som en reserverad person som läste viktoriansk litteratur och skrev poesi innan hon övergick till prosa. Men även om Gradvall var förberedd med frågor så var det synd att han inte tog tillvara på tillfället att fråga mer om Steglitsan och ställa lite djupare frågor om Tartts berättelser när tillfälle nu gavs.

Donna Tartt är en författare som är ute och möter publiken i samband med ett boksläpp, sedan drar hon sig tillbaka ”till sin kammare” och skriver nästa roman i något decennium. Hon förklarade att när hon börjat skriva på en ny bok vill hon inte bege sig ut och diskutera en tidigare bok. Men när hon gör intervjuer delar hon villigt med sig av sina historier och sitt skrivande. Visst fanns det höjdpunkter, som när Tartt läste ett av de sorgligaste men samtidigt vackraste avsnitten i Steglitsan om den fastkedjade fågeln Fabritius målat och när Tartt fick frågor om personerna i sina berättelser. Men Gradvall hade kunnat fråga så mycket mer. Nu fick vi en allmän presentation av en författare som var mer av en introduktion för nya läsare, än för de som läst och kommit till Kulturhuset för en intressant kväll om Tartts författarskap. Det var mera bredd än djup.

Intervjun i Stockholm var Tartts sista på en flera månader lång turné. Nu är hon på väg hem för att skriva nästa roman. Vad den handlar om? Det vill hon inte prata om, men om ett decennium, eller förhoppningsvis tidigare, får vi läsa den.

Jenny Lidström

Publicerad: 2014-05-20 00:00 / Uppdaterad: 2014-05-20 15:37

Kategori: Krönika

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?