Kulturskribenten och författaren Per Helge lyfter i sin nya bok fram ett antal amerikanska författare som för en svensk publik förmodligen är till största delen okända. Gemensamt för dem alla är att de på ett eller annat sätt skriver i spåren av Henry David Thoreau och dennes civilisationskritiska naturvurmande.

Thoreau är mest känd för sin Skogsliv vid Walden, där han beskriver hur han under ett år drar sig tillbaka från storstad och bebyggelse och lever i samklang med naturen, som ett slags motståndshandling mot vad han anser vara en urspårad och degenererad civilisation som tappat kontakten med sitt ursprung och sin egentliga bestämmelse – att leva i samklang med naturen och jorden och vad den ger. På samma sätt har de författare som Per Helge presenterar gjort. Och precis som hos Thoreau är både deras liv och författarskap ett slags motståndshandling mot det moderna kapitalistiska konsumtionssamhället.

Helges presentation av de olika författarskapen formar sig till en road trip genom USA, från östkusten till västkusten. Helge reser med sin partner från stat till stat och träffar flera av de i boken aktuella författarna – några är döda, men de flesta är nu levande och verksamma. Distinktionen mellan de olika delarna av USA, inte minst betraktade som litterära landskap, är intressant och Helge drar sig inte för att polemisera mot östkustens New York och Boston, där den ”fina” litteraturen och dess författare håller till. De författare Helge uppehåller sig vid finns nästan uteslutande i mellanvästern, och skriver om dess landskap och miljöer – något som enligt Helge fått som följd att de osynliggjorts i de ”finkulturella” sammanhangen på östkusten.

Genom road tripen från plats till plats och författare till författare väver Helge också in en egen släkthistoria om emigrerade svenskar vars ättlingar han söker upp. Det blir ett starkt möte med hans mors syssling Cherry och hennes man. Plötsligt spinns trådar bakåt i tiden och nya perspektiv blir aktuella. Det blir också en illustration av dessa olika författares ärende: att söka sig bakåt, nedåt, till det lilla och det småskaliga, till den minsta gemensamma nämnaren, till det gemensamma ursprunget. Det blir faktiskt gripande i all sin enkelhet, ja nästan banalitet.

Jag har själv knappt hört talas om någon enda av de författare Helge presenterar. Men jag blir sugen på att läsa mer av snart sagt allihop. Det här är något mer än slentrianmässigt gnäll om att ”det var bättre förr” – det här är civilisatorisk kritik som utopi. Genom att återvända till det som människan är skapad för och bestämd till – och här finns ofta ett religiöst, mytiskt drag – uppfyller hon sin bestämmelse och verkliga mening. Helges bok är fascinerande, dels som introduktion av ett antal till största delen okända författarskap, men också som en bild av ett dåtida och nutida USA. En eloge till Per Helge för detta.