I den här konstiga, och för mig, än mer introverta tiden återupptäckte jag en gammal favorit – Ulf Lundell. Lundell, tillsammans med Louise Boije Af Gennäs, var en av mina största litterära upptäckter när jag var i 20-årsåldern. Boken Saknaden (1992) är fortfarande en av min starkaste läsupplevelser. Däremot gjorde jag slut med Ulf Lundell […][...]

Efter min första läsning av romanen Fyra döttrar av Ann-Sofi Carlsson är jag konfunderad. Bokens innehåll, intrig är motbjudande. Jag brukar inte heller läsa deckare eller se serier med brutala kvinno- och barnamord. Jag hoppar också gärna över brottsnotiser i dagtidningar. Min reaktion ger mig ingen ro och jag läser boken på nytt. Vem är […][...]

De äldre, de där personerna som ska hålla sig hemma, på avstånd, avskärmade från samhälle, umgänge och nära och kära. De som på pappret ska skyddas från farsoten men som vi i verkligheten inte lyckats skydda så som vi ville. Vi lever i en balansgång mellan de olika farsoterna Coronavirus, ensamhet och ekonomisk utsatthet. På […][...]

Maries barndom var inte vad den borde ha varit men i lägenheten nedanför fanns en ensamstående och barnlös kvinna som såg henne och gav henne trygghet. Nu är rollerna omvända. Michka har blivit gammal. Det kommer smygande men ändå plötsligt: orden sviker henne, kroppen sviker henne, minnet sviker henne. Snart kan hon inte klara sig […][...]

Den äldre släktingen eller den äldre grannen har du säkert träffat. Yrkeslivet är avklarat. Livet pågår i den egna bostaden och i de egna kvarteren. Barn och barnbarn kommer på besök ibland. Vi önskar nog alla att vi får en trygg ålderdom. Att några vänner från förr finns kvar som vi kan umgås med. Kanske […][...]

Föräldrars åldrande är smärtsamt och avigt. Den som alltid (ja, jag är medveten om att jag pratar om idealfall här) har stöttat och hjälp en, blir mer och mer den som behöver ens egen hjälp och stöd. Som får svårare att se eller att röra sig, som behöver lugnas. Den som alltid självklart satt dina […][...]

Jag tar mig an Lennart Sjögrens senaste diktsamling I grenverket för att jag vet att han bor på Öland, och jag med tiden börjat uppskatta vad öars begränsade yta verkligen gör med ens inre. Kanske är jag lite lätt påverkad av Jan Lööfs klassiska barnbok Viktor bygger en bro när jag säger det, men det […][...]

Boken SuomiFinland II. Sista striden är fortsättningen på SuomiFinland I (2016). Den förra boken läste jag med stor behållning. Den var tunn men alert och vass. Jag brukar läsa Jörn Donner med ett visst intresse för det finns ingen annan skrivande kulturpersonlighet med hans erfarenhet, egocentriskhet, bredd och vidd i Finland. Hans erfarenheter och kunskaper […][...]

Simone de Beauvoir befinner sig i Rom när telefonsamtalet kommer om att hennes mor hamnat på sjukhus. Hon har fallit i sin lägenhet i Paris, legat länge på golvet innan hon lyckats få tag i telefonen och ringa på hjälp. Detta scenario har många upplevt och ännu flera går omkring och väntar ofrivilligt på ett […][...]

Två män. Far och son. Den ena gammal, den andre ung. Båda heter Donner och är skrivande, tänkande män. Fjorton brev från höst till vår. Fjorton långa texter om åldrande, döende, skrivande, barndom, manlighet, släktskap, läsning och ord, politik, tobaksrökning, utlandsvistelser, arbete och framtid. Boken börjar med ett brev på hösten 2017 där Rafael Donner […][...]