Jag trivs på kyrkogårdar och förargas inte över motionärerna som skrider över de grusgångar som slingrar sig fram mellan gravarna. Man behöver inte göra en kyrkogård till endast ett dödens område; växtligheten måste inte endast utgöras av idel dystra kvistar. För många av dem som nu vilar där var döden en befrielse och alltså efterlängtad. […][...]

Härom året plockade Anne B Ragde upp sin berättelse om släkten Neshov igen, och det som i nästan ett decennium varit en trilogi (Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna och Vila på gröna ängar) blev en tetralogi – och så nu en pentalogi. Förra årets Det finns alltid förlåtelse följs alltså här upp med en femte roman, Det är […][...]

Det är 1966 och Nicole sitter på ett flygplan från Paris till Moskva tillsammans med sin make André. De är båda numera pensionerade lärare och på väg att besöka Andrés dotter från ett tidigare äktenskap. De var senast där för tre år sedan, och de fascinerades av staden och landet och människorna. Men de upplever […][...]

För ett tag sen gjorde vi en temasida här på dagensbok.com om de genrer som brukar betecknas som autofiktiva, Att skriva liv. Självbiografiska romaner, självbiografier, biografier, fiktiva biografier och allt vad det är – ofta med luddiga gränser sinsemellan. Anne B Ragdes nya, Jag har ett täcke i tusen färger, får väl räknas till denna […][...]

När jag hör personer som säger att de ser fram emot, eller bara är bekväma med tanken på, sin egen ålderdom, blir jag alltid skeptisk. Ålderdom är ju praktiskt taget ingenting annat än kroppsligt förfall. De sista stegen inför livsresans oundvikliga slutfas, där det inte ens finns några garantier för att ens samlade livserfarenheter ändå […][...]

De måste lämna skogen, berättaren Maria och hennes bror Bror. Skogen där de alltid bott, som de alltid skött, som de känner varje vrå av. Som deras föräldrar skötte innan dem. Skogen som de, som så många andra som bor i eller rör sig i en skog, tänker på som sin. Men de äger den […][...]

Det blir 1950-tal och 60-tal. Barnen blir tonåringar, vuxna. Maj och Tomas är medelålders, kanske till och med gamla. I alla fall Tomas börjar närma sig pensionsåldern, men familjeföretaget, där han jobbat hela livet trots att han kanske egentligen velat göra något helt annat, har svårt att hänga med i de nya tiderna. Snart står […][...]

Man kan inte lära gamla hundar att sitta, sägs det. Men Gene Cohen har ägnat sin forskning åt att visa för oss att det faktiskt är tvärtom. Förutsatt att man inte drabbas av någon demenssjukdom så utvecklas hjärnan på olika sätt hos oss människor under hela livet. Cohen är den första forskare som tagit sig […][...]

Vad är en kropp? Ett kärl för själen som vi vandrar runt i tills det inte längre håller? Den mer triviala delen av ett motsatspar som åtminstone i västerländskt tänkande är nästan omöjligt att göra sig av med – kropp och själ, materia och ande? Att huvudpersonen i Daniel Pennacs roman Dagbok om min kropp […][...]

Bridget Jones är tillbaka. Det har nog få missat vid det här laget. 15 år, två barn och ett äktenskap (för att inte tala om två filmatiseringar och 15 miljoner sålda exemplar) senare är Bridget på flera sätt tillbaka där hon började. Ms Jones må vara Mrs Darcy sedan länge – Bridget Jones förblir hon […][...]