I den här konstiga, och för mig, än mer introverta tiden återupptäckte jag en gammal favorit – Ulf Lundell.

Lundell, tillsammans med Louise Boije Af Gennäs, var en av mina största litterära upptäckter när jag var i 20-årsåldern. Boken Saknaden (1992) är fortfarande en av min starkaste läsupplevelser.

Däremot gjorde jag slut med Ulf Lundell under många år och här vet jag att jag inte var ensam. Bråket runt boken Fittstim (1999) var patetiskt. Jag upplevde då Lundell som gnällig, respektlös och bitter. 

Efter Lundells deltagande i Sommar i P1 (2020) reflekterade jag över känslan den monologen lämnade efter sig. Den var riktigt behaglig och jag gjorde en mental notering att lägga till böckerna Vardagar på läslistan.

Det jag hörde i sommarpratet var nämligen en man med ödmjukhet inför livet och äkta livsglädje pandemiläget till trots. Allt detta utan att vara blaskigt sentimental. 

Under den senaste ledigheten laddade jag ner Lundells första del Vardagar (2018) och sträckläste. Jag laddade ner Vardagar 2 (2019) och sträckläste. Sen laddade jag ner Vardagar 3 och … Ja, jag sträckläste även den.

Vardagar 3 är dagboksanteckningarna från 2019 och rymmer texter med fantastisk rytm och reflektion. Texterna berör och är både djupa och lättsmälta. Referenser till annan litteratur, musik och en hel del fåglar.

Lundell är en person som är bra på att se människan bortom könet. De reflektioner han delar över orättvisor har dessutom en starkt feministisk ton. 

Hans svårigheter att släppa sin före detta fru ur sina tankar är rörande. Det är ett stort tomrum deras tidigare samvaro lämnat efter sig. Kärleken som de en gång hade och skuggorna den fortfarande kastar gör det svårt för honom att helt gå vidare. 

Det är som sagt många olika arter av fåglar i trädgården, väder och vind. Inrikespolitik och utrikespolitik. Film, musik, alkoholism och litteratur. 

Jag fullkomligt älskar hans betraktelser av både svensk och internationell politik – de sker med humor och sylvassa kommentarer.

Lundell är dessutom ett föredöme gällande att handla lokalt, han håller sig i sina domäner. Lämnar dem ogärna och dessutom vågar han säga nej till närstående när de vill komma på besök. Det kändes väldigt osvenskt 2019, men är nu fullt normalt i och med pandemin vi genomlever.

Han håller på traditionerna trots att han bor ensam och dansar ut julen Tjugondag Knut. Eloge, traditioner är till för att följas!

Lundell skriver med en sällan skådad öppenhet om hur det är att vara man och bli gammal. Kroppen i förändring och att behöva gå upp på toaletten mitt i natten. Dessutom förvåningen när det nattliga toalettbesöket inte behövs. 

Nutidens händelser varvas med tankar om uppväxt och reflektioner över samhällets utveckling. Från socialdemokratins utveckling när han växte upp till det som i nutid närmast kan liknas vid en avveckling. 

Efter att ha blivit upplyft i själen av Vardagar gånger tre i mitt monotona pandemiliv säger jag som Lundell.

Det skymmer
Jag känner mej någorlunda stabil