Recension

: Vill du ha din frihet får du ta den, Ulf Lundell – en biografi, Volym I: 1949–1982
Vill du ha din frihet får du ta den, Ulf Lundell – en biografi, Volym I: 1949–1982 Måns Ivarsson
2007
Ordupplaget
8/10

Från Bandet går till åtta utsålda Stockholms Konserthus

Utgiven 2007
ISBN 9789185785001
Sidor 356

Om författaren

Måns Ivarsson, f. 1956, är en av Sveriges mest erfarna musikjournalister. Han har sedan 1978 bevakat, recenserat och intervjuat Ulf Lundell i sin egenskap av musikkritiker på Expressen. Idag rankar han Ulf Lundell som Sveriges största artist i modern tid. För två år sedan började Ivarsson skriva en biografi om honom. ”Vill du ha din frihet får du ta den” var den självklara titeln.

Sök efter boken

Det här handlar om första volymen av Måns Ivarssons biografi om Ulf Lundell. Jag har valt att ge biografin, som består av tre delar, tre recensioner. Fortsättningen, som behandlar volym II kommer att finnas här den 23 december.

I volym I skriver Måns Ivarsson om Ulf Lundells familjebakgrund, uppväxt och musikaliska utveckling från bandinskickning till radioprogrammet Bandet går 1972, fram till och med de åtta(!) utsålda konserterna i Stockholms Konserthus i november och december 1982. Parallellt skildras hans litterära utveckling från den första diktpubliceringen i undergroundtidskriften Inferi 1972, till den fjärde romanen Kyssen 1981, utgiven på förlaget Wahlström & Widstrand. Och det finns en liten avdelning med intressanta och roliga fotografier, nästan samtliga tagna av Joakim Strömholm.

Troligtvis läser man inte så gärna Ivarssons omfattande biografi om man inte är ett någorlunda inbitet Lundell-fan. Undertecknad tillhör den kategorin och kunde av detta skäl inte läsa biografin annat än i en lyrisk sinnesstämning och naturligtvis med de givna soundtracken i tankarna. Inga detaljerade fakta ur Lundells bakgrund, uppväxt, leverne och verk, kändes för mycket att få veta – biografin är rik på sådana. Därför förstår jag inte varför Måns Ivarsson plötsligt, på flera ställen börjar placera in just detaljerad fakta, som inte skiljer sig nämnvärt från annan fakta, under rubriken nördfakta, med fetade bokstäver. Nog kan man verkligen utgå från att all möjlig information är intressant för den som vill läsa biografin. Antingen är väl större delen av biografin nördfakta eller är ingenting det. Snarare vill varje intresserad läsare med all säkerhet veta ännu mer.

Min fascination över boken hör också ihop med att Ivarsson anstränger sig för att skildra samtida händelser i Sverige, parallellt med att Lundell sakta men säkert upptäcker musiken, litteraturen, sin talang och får framgångar. I och med att Ivarsson kryddar med så många samtidsdetaljer, så blir det hela mycket spännande att läsa. Igenkännandet gör sitt till, men det beror ju också på vilket år läsaren själv är född.

Själv befann jag mig tydligen några gånger helt nära händelsernas centrum, utan att vara medveten om vad som pågick. Med både förtjusning och grämelse läser jag att den allra första konserten på den två månader långa inomhusturnén hösten 1979, spelades onsdagen den 3 oktober i aulan på Finnvedsskolan i Värnamo, den gymnasieskola, där jag samma höst hade börjat min första termin. Jag hade inte upptäckt Lundells musik då, så jag visste ingenting, noterade inte att det var en konsert på gång. Vilken upplevelse det måste ha varit att ha varit där! Måns Ivarsson uppehåller sig en stund vid konserten och vistelsen i min uppväxtstad: Lundell var oerhört nervös inför denna premiär och han hade tidigare fått övertalas att genomföra den. Han skadade sig före konserten, fick en spricka i handen och fick plåstras om på sjukhuset. Niklas Strömstedt, 21 år, spelade piano i bandet, det var hans allra första scenframträdande någonsin, förutom en skolfestspelning tio år tidigare. Ja, vad gör man då efter att ha läst allt detta, om man bor i Stockholm och därmed har Kungliga Biblioteket lätt tillgängligt? Jo, man beger sig snabbt ner i mikrofilmsläsesalen för att läsa i den mikrofilmade Värnamo Nyheter om tilldragelsen. Årtiondena rusar förbi i mitt medvetande när jag ser Ulf Lundell titta in i kameran, ståendes i Värnamo centrum, med gipsad hand, efter att ha skrivit autografer åt några av mina skolkamrater. Det är snart trettio år sedan. Intervjun görs före konserten: Lundell fick reda på att biljettpriset till konserten var 40 kronor och det tyckte han var lite väl högt, men lovade att de som betalat skulle få valuta för pengarna. Recensionen sedan är mycket positiv, det är succé och fullsatt: 500 personer i publiken. Han spelade både sina gamla, kända låtar och nya från skivan Ripp rapp, som nyligen kommit ut. Med detta vill jag visa på att man i den innehållsrika biografin kan plocka fram sina egna alldeles personliga guldkorn eller inspireras till egen vidare forskning.

Biografins volym I är en noggrann beskrivning av händelseförloppen och den är skriven med ett mycket lättillgängligt språk. Ganska sakligt framberättad, ingen stor hänförelse från Ivarssons sida. Allra mest visar han vad han själv tycker om den artist han skriver om i de med annat typsnitt än övrig text tryckta skiv- och bokpresentationerna. Där gör han referat av böckernas innehåll och går igenom låtar och förmedlar egna tankar och omdömen, nästan uteslutande om musiken och sångtexterna. Dessa bok- och skivbeskrivningar är insprängda i den löpande texten som egna kapitel i sitt rätta kronologiska sammanhang.

Några saker reagerar jag mot. Varför envisas Ivarsson med att statistiskt räkna upp hur många gånger alkoholhaltiga drycker, knark och sex förekommer i alla de under denna period skrivna fyra romanerna? Visst, det kan ge en bild av böckerna, men en sådan analys blir inte så rättvis. Och det är den mer djupanalytiska framställningen jag saknar. Men som Ivarsson själv deklarerar i sitt förord är biografin om Ulf Lundell ”en kronologisk beskrivning av hans liv så som det tagit sig ut i offentligheten, i hans verk, i intervjuer och i samtida media.” Till exempel slår mig tanken att Lundell ändå var ganska gammal i rocksammanhang när han slog igenom som musikartist. Född i november 1949 var han ju 26 år när debutskivan Vargmåne kom ut och 33 år när han blev riktigt stor och dessutom folkkär med Öppna landskap. Men detta faktum berörs inte alls i biografin.

Den oerhörda, rastlösa produktivitet och passionerade kreativitet som Ulf Lundell haft och har, måste helt säkert stressa upp den mest rutinerade skribent, som föresatt sig att skriva en biografi. Det skulle säkert ha inneburit ytterligare ett par års arbete att i samma verk djupanalysera musik och litteratur. Men det är på det hela taget vackert och magnifikt som det har blivit – och äntligen har Ulf Lundell fått sin levnadstecknare.

Textutdrag (Visa/göm)

Eva Björnberg

Publicerad: 2007-12-06 00:00 / Uppdaterad: 2010-01-15 11:15

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2742

4 kommentarer

Bra och läsvärd recension. Fler recensioner är att vänta alltså. Spännande. Första delen är den delen som känns mest lockande att läsa eftersom mycket av det som står om Lundells liv där är okänt. Det är även kul om man får en iblick i hur Sverige såg ut på den tiden och vilken roll Lundell hade på den tiden. Jag tycker precis som du att uppräknandet av sexscener i böckerna är ganska fåniga, men de passar kanske i en bok som Ivarssons, som ju inte är så inriktad på analys. Ivarsson har sin bakgrund i rockmusiken och där gäller ju sex, drugs and rock and roll. Hur många svenska författare i Lundells generation skriver lika mycket om sex som Lundell gör? Är det någon som har koll på det haha ?

Mister J Oregistrerad 2007-12-07 10:11
 

Mycket bra recension! Läste ut denna del i går kväll och ska påbörja den andra i helgen. Jag reagerade också på uppräknandet av sex, sprit och knark. "Den kvantitatvia analysen" ger ingenting som man inte förstår av berättelsen. Dessutom regaerade jag en del på att kärlekar från mellanstadiet nämndes som nåt viktigt. Det känns som att det porträtt Ivarssson målar i det avseendet blir lite ansträngt. Finns inte en enda kopplingen till idrott exempelvis – är det en korrekt bild?

Ivarsson språk är extremt enkelt och det gör boken väldigt lättläst – och det behövs nog för en tusensidors biografi.

Oscar Oregistrerad 2007-12-07 14:02
 

Är den värd att läsa för ett Ronanderfreak?

Jens Oregistrerad 2007-12-07 15:47
 

Ronander är med en hel del.

Oscar Oregistrerad 2007-12-09 10:33
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?