Fasetter av liv är den andra romanen av Wu Ming-Yi som översatts till svenska, en författare som även är professor i litteraturvetenskap, miljöaktivist och konstnär, så det är han själv som målat det fantastiska omslaget på boken.

Boken utspelar sig i framtiden, det är lite oklart när, men allt är ungefär som nu bara att det är varmare, havsnivån har stigit, extremvädren har blivit fler och de stora öarna uppbyggda av hopslingrade sopor i Stilla havet har blivit större. Boken har två huvudpersoner som lever helt olika liv i den här dystopiska världen. Alice är professor i litteraturvetenskap i Taiwan och vill ta livet av sig. Hennes danske man och deras son gav sig ut på en klättertur och kom aldrig mer tillbaka. Nu är det bara hon kvar i en villa som havet kommer närmare och närmare att skölja bort.

Hade han glömt att det inte fanns några berg i hans hemland? Hur kunde det annars ha gått som det gick? Hur kunde han ta med sig deras son upp i bergen och sedan inte komma tillbaka med honom?

Den andra huvudpersonen är Atile’, han kommer från ön Wayo Wayo någonstans i Stilla havet. Det är en ursprungsbefolkning helt avskärmad från den moderna civilisationen. På ön offras alla familjers andra söner, de måste paddla ut i en båt de själva byggt och får aldrig återvända. Väl ute till havs tas de av strömmarna eller vågorna och drunknar. Atile’ drunknar inte, istället räddas han av en av de flytande sopöarna i Stilla havet. Där finns plast och prylar han inte förstår någonting av. Han hittar böcker med tecken omöjliga att läsa. Han förstår ändå att det är något som inte är rätt med ön. Han ser hur sköldpaddor och fiskar dör när soporna fastnar inuti dem. Han är ensam på ön så länge att han börjar hallucinera och vet inte längre vad som är verklighet. Han vill ta sitt liv men enligt tron i hans kultur förvandlas man då till en manet, något som han är så rädd för att han låter bli.

Förutom några få arter av havsfåglar som emellanåt byggde bo och ruvade på ön fanns det knappt några andra livsformer på ön. Fast de där djuren som dött efter att ha ätit upp en del av ön blev till en del av ön, och till slut skulle väl han också bli det. Det var alltså så här helvetet såg ut, det här var undervärlden.

Så kommer en tsunami och sveper hela ön av sopor mot Taiwans kust. Stränderna och havet runt Taiwan blir fyllt av sopor. Havet blir grumligare och lukten är unken. Atile’ har helt plötsligt kastats in i en annan värld, och där möter han Alice. Plötsligt väcks något inuti Alice till liv igen och de finner en samvaro tillsammans som blir till en symbios. Det är en sådan bra historia, faktiskt liknar den ingen annan jag läst. Den känns så verklig och så sorglig, när man inser att kanske är det så här allting kommer bli.

Tyvärr är den stundtals lite långsam, det krävde energi för att komma igenom den. Tempot är lite monotont, det blir aldrig riktigt spännande men ändå är det alltid intressant. Ibland är det också lite svårt att hänga med för det är så många fler bihistorier som berättas; om valjakt i Norge, om ursprungsbefolkningen i Taiwan, om tunnelbyggen och om sexarbetare i Taipei.

Den är läsvärd helt klart. Den är allmänbildande och historien är så stor. Det är bara svårt att helt få grepp om boken och att hitta tråden.