I sin senaste roman söker sig Nadine Gordimer inåt, mot själva varat. Huvudpersonen, ekologen Paul, är en sydafrikansk – vit – familjefar i trettioårsåldern som drabbas av cancer i sköldkörtlen. Strålningsbehandlingen gör honom radioaktiv. För att inte smitta hustrun och sonen, flyttar Paul in hos sina föräldrar. Hans stilla liv i barndomshemmet öppnar för funderingar, […][...]

En kvinnlig Che Guevara i arabvärlden. Ganska bra upplägg för en bok på 2000-talet va? Handling, persongalleri och miljö ligger i tiden som en macciato i en pokerhall. Och Warda är dessutom ganska smidigt skriven i dagboksform med tillhörande ramberättelse, nutidens rika Oman ställs mot 60-talets fattiga och politiskt sjudande, med urgamla seder och religiösa […][...]

Bakom de höga murarna ligger en byggnad i förfall. Kolonner med slingrande murgröna, en marmortrappa, nött av steg från tidigare ägare: välbärgade franska kolonisatörer. Huset på den algeriska landsbygden tillhör nu socialtjänsten. Ålderdomshem, sinnessjukhus, vårdanstalt – allt i ett. Här hamnar de som inte passar in, som brutit mot samhällets konventioner. Alla har de övergivits […][...]

Sydafrika i början av åttiotalet. De svartas frustration över de vitas låtsade eftergifter briserar, och innan familjen Smales riktigt förmått sig ta in vad som händer är kaos och raskrig ett faktum. Bara trotjänaren July har sinnesnärvaro nog att stuva in den vita familjen, Maureen, Bam och de tre barnen, i en jeep och föra […][...]

När Amines fru Sihem inte kommer hem från besöket hos sin mormor tänker han inte mycket på det. Hon kanske är och handlar, hon kanske stannade en extra dag. Men sedan ringer de från sjukhuset där han arbetar och ber honom komma, inte för att operera fler skadade från dagens självmordsattentat utan för att identifiera […][...]

Hennes ögon glänste och hon utropade upphetsat: - Nilen? - Ja, Nilen. - Då bodde ni alltså på Nilens strand. - Ja, vårt hus låg precis vid floden, så att jag, när jag vaknade i min säng på natten, kunde sträcka ut handen genom fönstret och leka med Nilens vatten tills jag blev sömnig igen. […][...]

Kriminalkommissarie John Madden lever ett stilla liv på landet tillsammans med fru och två barn och har valt att dra sig tillbaka från sin poliskarriär. Det han inte räknar med är att snubbla över en liten flickas lik och ofrivilligt således dras in i en mordutredning som utvecklas till en jakt på en psykopat av […][...]

Sverige spelar en inte obetydlig roll i Tahar Ben Jellouns korta roman Den siste vännen. Det är till Sverige och Stockholm Mamed, en av männen i romanen, flyttar från sitt hemland Marocko för att arbeta som läkare. Sverige är hans dröm om ett demokratiskt land, fritt från mutor. Men hans längtan till hemlandet blir stark. […][...]

Det är slutet på 70-talet. I Nigeria råder oljeboom, Biafrakriget är över, landet blomstrar och den stora konst- och kulturfestivalen Festac 77 uppmuntrar afrikaner världen över att återknyta banden till sina rötter i Moderlandet Afrika. Kehinde Okolo har tillbringat de senaste arton åren i Storbritannien. Tillsammans med sin man Albert och deras två barn lever […][...]

Bokförlaget Tranans nyutgåva av den afrikanska litteraturens klassiker framför klassiker, Chinua Achebes Allt går sönder är den första i Macondo, klassikerserien som ska lyfta fram betydelsefulla verk från Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern och ”göra dem tillgängliga för en bred läsekrets”. Därför finns också såväl initierat förord av Per Wästberg som en essä om igbofolkets […][...]