Man blir vad man äter, sägs det ju. Det gör mat till en hjärtefråga. I dagens samhälle upplever vi allt mer alarm kring livsmedel. Genmodifierade plantor kan orsaka än det ena, än det andra problemet. Bestrålad mat. Mängder av tillsatser i födan. Sjuka och plågade djur. Och i framtiden; genmanipulerade djur? Och det verkar, om man får tro medias rapportering, bli allt värre. Om alla dessa problem handlar boken Mat – vad är det?.

Borgström och Sjöndin inleder sin bok med att låta en ”hårdnackad animalist” komma till tals. Han kallar sig själv så, animalist, köttätare, som en motsats till vegan. Trots att jag själv inte är vegan måste jag säga att inledningen ger mig mycket dåliga vibbar. Inte bara för det politiska statement det innebär att låta denna person öppna boken, utan för att mannen ifråga egentligen verkar ha funderat så lite på detta med kött, än mindre diskuterat det med någon som verkligen är vegan. De här dåliga vibbarna förföljer mig länge under läsningen, och det tar ett bra tag innan jag lyckas skaka av mig dem. Det beror inte minst på att ”animalistens” påståenden i stort får stå obesvarade (veganen som får komma till tals senare tar upp andra frågor).

Det är en ganska ojämn bok, som å ena sidan kan göra träffande och bra beskrivningar av hur livsmedelsproduktionen ser ut och går till, samtidigt som den å andra sidan lyckas bidra till att sprida myter som saknar grund. För att ta ett exempel på det senare: författarna talar om att vi idag använder omkring 50 miljoner kvadratkilometer jordbruksmark. Om samtida trender fortsätter kommer vi i framtiden att behöva använda omkring 10 miljoner till. Det här är ett stort miljöproblem, eftersom det kommer gå ut över många orörda naturområden. Men det de inte nämner i sammanhanget är att vi skulle kunna föda hela världens befolkning – även med en befolkningstillväxt – med den jordbruksmark som finns idag. Problemet är nämligen att ”marknaden” (dvs köpstarka konsumenter i de rika länderna) efterfrågar kött, vilket kräver mycket stora arealer för att produceras. Ofta är det mycket fin jordbruksmark som används för att odla kraftfoder. Hade den marken istället används till att odla vegetabilisk mänsklig föda, hade vi sannolikt inte haft någon livsmedelsbrist. Men detta maktperspektiv saknas i boken. Samma miss går igen då det gäller diskussionen om genmanipulation. Det kanske låter bra med att genmanipulation som ska föda världens befolkning. Men kommer de att ha råd att köpa utsädet, eller produkterna? Eller blir det bara vi som kan konsumera ännu mera kött?

Den här boken kan vara en fungerande introduktion till livsmedelsproblematiken. Läsaren får sig mycket till livs (om uttrycket mig tillåts) – allt ifrån tillsatser i mat till WTO:s handelsavtal. Men kanske är det att Borgström och Sjöndin tar upp allt för många spår i en kort liten bok. Kanske är det för att författarna egentligen inte gör något vidare arbete med att beskriva hur det verkligen ser ut i livsmedelsindustrin i realiteten. Kanske är det för att de inte verkar våga ta ställning, och argumentera i någon riktning (ofta låter de andra säga saker istället för att uttrycka en egen uppfattning). Vilket som, så leder det till de inte gräver särskilt djupt på något område, och därmed missar många viktiga poänger. Även om den har en del kvalitéer i de frågor som tas upp, känns boken något platt och ytlig.