Historiska romaner med forntida motiv hör inte till vanligheterna. Kanske beror det på att det många gånger bristfälliga källmaterialet gör det svårt att väva samman helheter? Å andra sidan ges det således gott om utrymme för egna tolkningar för de hugade författarna. Möjligheter alltså men också faror och fällor att fastna i. Johanna Hildebrandt vågade och hon lyckades nästan ända fram. Enligt mig har hon bara gjort ett stort misstag vilket för mig är ganska avgörande. Hon råkade nämligen sätta ena foten i fantasysnaran vilket är tråkigt! Inte för att jag har något emot fantasy som sådant. Läser gärna historier med inslag av häxor, drakar och andra övernaturliga fenomen där det underbygger och förstärker helheten. Så är dock inte fallet med Valhallaböckerna och begreppet "fantasyhistoria" vilket det hela resulterar i klingar dåligt i mina öron.

Saga, dotter till Idun, huvudperson i bok två och dotterdotter till Freja, om vilken sviten inleddes, är liksom sina föregångare en stark kvinna med övernaturliga förmågor. Och det är runt henne och hennes mormor det hela kretsar. Det är bistra tider och Frejas folk hotas av obevekliga fiender. Skall Saga offras för de egnas bästa eller inte, det är frågan Freja ställs inför när trådarna skall knytas ihop.

Valhalla-trilogin som nu avslutas har fått beröm av både kritiker och läsare. Historien är också spännande och Hildebrandt är en god berättare och skildrare av de stora känslor som hela tiden ligger i förgrunden. Men det var ju det här med fantasy …

Hildebrandt har gjort noggranna efterforskningar tillsammans med arkeologisk expertis för att skapa trovärdiga miljöer till sina karaktärer. Så långt är allt också väl. Men varför i hela världen skall hon då blanda in gudomliga ingripande och häxkonster? Om hon vill illustrera starka kvinnor behöver hon ju inte samtidigt ta udden av deras prestationer genom att låta dem vara påverkade av högre makter. Fynden från bronsåldern tyder på ett rikt rituellt liv och det var möjligen så att kvinnor spelade viktiga roller i dessa sammanhang men deras styrka var i så fall att de lyckades manipulera sin omgivning snarare än att de besatt övernaturliga krafter.