Recension

: Om du lämnar mig här
Om du lämnar mig här David Levithan och Jennifer Niven
2022
Gilla böcker
9/10

”Vilket tar man mest skada av – elakhet som finns eller vänlighet som inte finns?”

Han förstår det så fort han ser hennes bäddade säng. Ezras storasyster Bea bäddade aldrig någonsin sängen, oavsett hur mycket deras mamma och styvpappa grälade på henne.

Vilket enastående långfinger till henne och Darren – en prydligt bäddad säng. Som om ingen någonsin hade sovit i den. Som om du aldrig hade varit här över huvud taget. Hur många gånger har de skrikit åt dig att bädda den där sängen? Hur många gånger har du vägrat? (En ledtråd: Samma siffra utgör svaret på båda frågorna.) Och nu lämnade du allting slätt och rent.

Ingen lapp. Inget meddelande.

Jag vet. Jag letade.

Bredvid sängen ligger Beas mobil. Det är tydligt att hon inte vill bli hittad. Ingen visste att hon tänkte dra. Inte hennes pojkvän. Inte hennes bästa kompis. Inte hennes lillebror som nu är ensam kvar i vad som är allt annat än ett kärleksfullt hem.

Till honom har hon ändå lämnat något, inte i sitt rum, utan på det gömställe hon plundrat på hans hemliga sparpengar. En mejladress.

Det är av mejlen mellan syskonen som David Levithans och Jennifer Nivens roman Om du lämnar mig här består. Det är ett format de får att fungera fantastiskt bra. Sakta rullas syskonens tillvaro – både den nya, där de på olika sätt försöker hantera sitt förflutna och sin framtid, och hur de haft det när de vuxit upp – upp för läsaren.

Det blir som ett inbyggt och helt naturligt spänningsmoment att reda ut hur barndomen, men också relationer med pojkvänner och andra, sett ut för syskonen. Varför drog Bea? Eller kanske snarare, varför drog hon just nu, med bara ett par månader kvar till sin high school-examen?

Om du lämnar mig här är en hjärtskärande berättelse om hur det är att växa upp i en destruktiv hemmiljö, om vuxna som sviker och slår, om vuxna som väljer att inte se eller agera när något inte verkar som det ska, men det är också något mycket mer hoppfullt. Det är en berättelse om att ta sig vidare, om att hitta de människor som är bra för en och våga hålla fast vid dem. Det är en berättelse om syskonkärlek och om att växa upp tillsammans.

Inte bara eller nödvändigtvis i samma hus.

Ella Andrén

Publicerad: 2022-07-11 00:00 / Uppdaterad: 2022-07-09 10:24

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8828

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?