De 23 x 2 personporträtten i Historiska kärlekspar: passion och skandaler genom 2000 år av Sara Griberg är kronologiskt ordnade. Första paret ut är den egyptiska drottningen Kleopatra och den romerske fältherren Marcus Antonius. Medan prins Charles och Lady Diana sätter punkt för denna bok som rymmer allt från stormande passioner till resonemangsäktenskap och politiska allianser.

Det rör sig inte om några räkmackeliv precis och tragiska slut är snarare regel än undantag. Ta till exempel filosofen Abélard, som i 1100-talets Paris förälskade sig i den unga Héloise och inledde en affär med henne. Hon blev på smällen och de gifte sig i hemlighet. Brudens morbror blev emellertid fly förbannad och lejde två hejdukar, som fick den delikata uppgiften att med kniv avlägsna brudgummens ädlare delar. De älskande fann för gott att gå i (varsitt) kloster efter den betan och umgicks fortsättningsvis brevledes. Först i döden fick paret åter vila sida vid sida. Deras brevväxling finns för övrigt bevarad för eftervärlden.

Det är inte utan att jag känner mig som en riktig gnällspik när jag klankar på denna inte bara välskrivna och lättillgängliga, utan också allmänbildande biografiska bok. Men jag hänger upp mig på att urvalet är förutsägbart och innehållet till stor del allmänt känt. Jag skulle önska fler överraskningar. Kanske är jag alltför hård i mitt omdöme, men porträtten av exempelvis prins Charles och Lady Diana, Karin Månsdotter och Erik XIV och löjtnant Sparre och Elvira Madigan känns för mig lite grann som gammal skåpmat.

Icke desto mindre kan boken väcka intresse för ämnet historia, framförallt hos yngre läsare. Jag tänker mig också att boken är perfekt som bröllopspresent.

Endast två kärlekspar var obekanta för mig. I synnerhet fastnade jag för det gifta paret Mildred och Richard Lovings öde. En natt 1958 stormade ordningsmakten in i parets sovrum. Anledningen var att blandäktenskap enligt lag var förbjudna i Virginia. Paret dömdes till fängelse eller till att lämna delstaten. De valde det senare alternativet.

Deras dilemma, som knappast var unikt, uppmärksammades av medborgarrättsrörelsen för att så småningom tas upp i Högsta
domstolen, något som föranledde att fallet rönte stor uppmärksamhet i media. Resultatet blev att lagarna som förbjöd blandäktenskap upphävdes i 16 delstater år 1967. Familjen kunde nu återvända till Virginia, men det blev inget ”happy ever after” eftersom ödet – i form av en rattfyllerist – satte punkt för deras lycka åtta år senare, då Richard förolyckades.

Jag hoppas verkligen att författaren är i full färd med att skriva på en uppföljare och plockar in en del av de kärlekspar som förmodligen ratades till den första boken. Varför inte på samma gång minska antalet porträtt, men låta dem som återstår få mer sidutrymme?

Jag skulle också gärna se fler svenska kärlekspar – som till exempel polarfararen Nils Strindberg och hans fästmö Anna Charlier – i en sådan bok. Nils var en av deltagarna i ingenjör Andrées omtalade expedition med vätgasballongen Örnen till Nordpolen 1897. Först 1930 fick Anna, som nu var gift med en engelsman, vetskap om att man funnit Nils kvarlevor på Vitön i Norra ishavet. När hon dör, 78 år gammal, begravs Anna i England, men hennes hjärta plockas ut och smusslas ned i Nils grav i Stockholm, enligt hennes sista önskan. Romantiskt så det förslår, eller hur?