Recension

: Vända världen rätt
Vända världen rätt Jennifer Niven
2017
Gilla Böcker
8/10

Synliga fördomar & dolda handikapp

Utgiven 2017
ISBN 9789188279323
Sidor 456
Orginaltitel Holding Up the Universe
Översättare Ylva Stålmarck

Om författaren

Jennifer Niven (född 1968) är en amerikansk författare. Hon debuterade 2000 med The Ice Master. 2015 skrev Niven sin första ungdomsbok, Som stjärnor i natten (All the bright places). Den blev en stor internationell framgång och valdes till Årets Bok av Time Magazine.

Jennifer Niven – författarens hemsida

Sök efter boken

Libby Stout älskar att dansa, och är väldigt bra på det. Hon är dessutom rolig, empatisk, och intelligent. Dessvärre ser de flesta människor hon träffar inte hennes personlighet, utan fastnar istället vid att Libby är fet. För några år sen var Libby USA:s fetaste tonåring, och svårt sjuk i en ätstörning som nästan fick henne att äta sig till döds. Trots att hon nu är mycket hälsosammare, lyckligare, och har mycket att ge sin omgivning, så vägrar världen att låta henne utvecklas förbi personen som var så tung att hon behövde lyftas ur sitt hus med lyftkran för att kunna åka till sjukhus.

Jack Masselin är populär, självsäker, och charmig. Han skämtar non-stop och lyckas charma sig ur alla kniviga situationer han ständigt försätter sig i. Problemet är bara att Jack lider av total ansiktsblindhet, och känner inte ens igen sina syskon. Istället måste han förlita sig på attribut som personers frisyrer, röster, och klädstil. Av rädsla för att ses som ett offer och lovligt byte för mobbare, har Jack inte berättat för någon om sitt tillstånd. Han lyckas dölja sitt handikapp genom en utåt nonchalant attityd, ständig överkompensation, och fejkar sig genom livet.

Vända världen rätt handlar om två personer som främlingar tror sig veta allt om, men vars närmaste anhöriga egentligen knappt känner. Det är en fin berättelse, och jag gillar hur Jennifer Niven hanterar Libbys del av den. Libby är en trovärdig karaktär, och någon man definitivt skulle vilja ha som bästa vän. Omvärldens reaktion på hennes vikt är obehagligt realistisk. Jag gillar hur Niven inte skyggar undan från att berätta om vanliga människors ogenomtänkta fördomar om överviktiga, samtidigt som hon inte låter Libby ständigt stå i skuggan av sin övervikt. Personer kring Libby försöker hela tiden placera Libby i förolämpande fack, men även fast Libby lider av hur andra hanterar hennes vikt, känner jag aldrig att Niven tycker synd om sin huvudkaraktär. Hon berättar om hennes svårigheter utan att försköna, men vältrar sig inte i eländet. Inte heller känns det som att Libbys mest framträdande drag är att hon är fet, det är bara det människor hakar upp sig på.

Tyvärr känns Jack inte alls lika övertygande. Jack och Libbys plötsliga och intensiva vänskap kan jag köpa, det är inget nytt att två personer med svårigheter dras till varandra. Hela min tonårstid bestod av intensiva vänskaper baserade på verkligt, eller inbillat, utanförskap. Jag har visserligen lite svårt att acceptera att Libby förlåter Jack så fort för att ha antastat en av hennes vänner, men det är inte heller så att allt är glömt och förlåtet så fort Jack ler mot Libby.

Jack är knepig. Skildringen av hans ansiktsblindhet är medryckande, och full av små anekdoter om hur den ställt till det för honom genom åren. Den senaste i en rad av händelser är att Jack kysste fel tjej på en fest. Han trodde nämligen att det var hans flickvän, men i själva verket var det hennes kusin, som har likadan frisyr och liknande kläder. Det som känns svårt att acceptera är att inte ens Jacks familj märkt att något är fel. Visst kan man fejka sig igenom mycket i livet, men hans föräldrar är inte frånvarande figurer som inte ser sin son. När Jack var liten och skrek hysteriskt att han håller på att bli kidnappad när hans mamma hämtade honom från dagis efter att ha varit hos frisören, borde inte det ha fått föräldrarna att reagera? Jag förstår att man kan vara benägen att blunda för jobbiga situationer, men att Jacks föräldrar helt skulle missa ett gravt handikapp hos sin son känns inte riktigt trovärdigt. Graden av Jacks handikapp går inte ihop med hans oerhört höga funktionsnivå, särskilt inte som ingen känner till hans svårigheter.

Att Jack är skolans clown och har en personlighetstyp som får mitt blod att koka (”den sköna snubben”) gör förmodligen att jag har svårare att förlåta inkonsekventa delar i hans berättelse än jag skulle ha om han var mer sympatisk. Oavsett hur hög tolerans man har för hans typ, så är Vända världen rätt verkligen en bok jag rekommenderar. Libby är fantastisk, och det räcker väldigt långt.

Katze Collmar

Publicerad: 2017-05-24 00:00 / Uppdaterad: 2017-05-22 22:31

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6957

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?