Liv har vuxit upp i Stockholm och bott där i hela sitt liv. Det vill säga: fram till det att hennes pappas drömhus blir till salu, mitt ute i ingenstans. Inte nog med att ingenting längre känns bekant när de väl flyttat dit och det är 5 kilometer till närmsta matbutik, Liv är dessutom fruktansvärt blyg.
I Lisa Bjärbos senaste ungdomsroman handlar det om att inte vara riktigt bekväm i sociala situationer. Genom sin blyghet och vad som verkar vara ett slags social ångest återupplever Liv allt hon tyckt varit pinsamt, om och om igen, vilket också är det mesta. Att då tvingas försöka skaffa nya vänner blir för henne en rätt smärtsam process.
I vanlig ordning skriver Bjärbo ofrånkomligt träffsäkert porträttet av en ungdom. Liv växer fram på sidorna, helt naturligt och oerhört sympatiskt. Att inte bry sig om Liv vore omöjligt.
Läsningen i sig är även den uppslukande. Fastän det egentligen inte händer så mycket skildras Livs känsloliv med finess, och påminner något om John Greens senaste roman, Turtles All the Way Down, om än inte med samma svärta. Med Bjärbo kommer visserligen i stället en ärlig och upplyftande bild av landsbygd och hon håller sig till det lilla, men viktiga: Hur gör man egentligen för att passa in? Och är det okej att inte vilja umgås sådär mycket som de gör i tv-serierna?
Om något hade romanen kunnat gå längre. På ett plan snuddar den mest vid ytan av de problem som finns kring social ohälsa och samhällets extroverta norm. Samtidigt är nog inte romanen menad att vara alltför tung. I stället är den ett mecka av igenkänning, och kanske också nostalgi för den som läser med gymnasiet i backspegeln. Framför allt är detta säkerligen viktig läsning för ungdomar, och vuxna, som kämpar med blyghet och social ångest.
Publicerad: 2018-09-04 00:00 / Uppdaterad: 2018-08-29 17:43
Inga kommentarer ännu
Kommentera