Recension

: Påskharen
Påskharen: Folklore om årets dagar, månens fläckar och nedpålade döda Bengt af Klintberg
2018
Atlantis
7/10

Hur får man kunskap om myter, traditioner och folkminnen?

Utgiven 2018
ISBN 9789173538992
Sidor 242

Om författaren

Bengt af Klintberg, född 1938 är författare och folklivsforskare. Hans första böcker var diktsamlingar, och han deltog på 1960-talet i Fluxuskonserter och annan avantgardistisk verksamhet. Senare har han gjort sig känd som expert på vår tids vandringssägner genom böcker som Råttan i pizzan (1986) och Glitterspray (2005).

Sök efter boken

Den här boken tar sitt ursprung i Bengt af Klintbergs förvåning när han läste en osannolik definition av påskharen i NE, en definition som dessutom börjat få spridning i olika tidningar inför påsken. Han skrev en understreckare i Svenska Dagbladet 2013 där han gick igenom felaktigheterna i NE:s definition och i stället härledde påskharens ursprung till en påsklek ifrån Tyskland.

Efter att han publicerat sin essä i SvD fick han flera brev som påstod att han helt hade missat påskharens koppling till en antik grekisk myt om Orion och Ostara där en fågel förvandlas till en hare. Klintberg vederlägger även denna myt som ett relativt sent påhitt.

När jag nu googlar på påskharen så ser man att Klintbergs sakliga genomgång i SvD har fått stort genomslag och de artiklar jag får upp om påskharens ursprung är just den som Klintberg för fram, att påskharen har sitt ursprung i Tyskland på 1600-talet.

Ägg har alltid varit viktiga under påsken eftersom man inte fick äta ägg under fastan samtidigt som det var under den här ljusare tiden som hönsen började värpa igen efter att inte ha gjort det under vintern. Föräldrar skojade med sina barn och lade ut ägg med godsaker som de sa att haren värpt. På andra ställen var det tranan, räven eller tuppen som värpt äggen, allt som en lustig lek. Till Sverige kom påskharen sent, i slutet på 1800-talet och har egentligen aldrig haft ett så särskilt stort genomslag.

Påskharen är en sammanställning av artiklar Bengt af Klintberg skrivit om olika folkliga berättelsers ursprung. Några har publicerats tidigare i andra sammanhang, och några är nyskrivna för den här boken.

Som en röd tråd genom boken går metodbeskrivningen om hur man arbetar med och belägger folkminnen och några av artiklarna är hyllningar till personer som arbetat med att uppteckna folkminnen.

En av de artiklar som stannar kvar längst hos mig är ”Folkloristen Linné”. När Linné gjorde sina vetenskapliga resor beskrev han också ofta folkminnen och myter som han stötte på. Som vetenskapsman, i en tid då vetenskapliga metoder var rätt nya, så avfärdade han de flesta av folks idéer som dumheter. Men inte allt, en del tror han han själv på lika mycket som folk omkring honom. Han tror, till exempel, att det en gravid kvinna ser under sin graviditet kan påverka fostret och vara anledningen till sjukdomar som epilepsi.

Den artikeln tycker jag så tydligt visar att det inte är så himla enkelt det där med rationalitet. Det man tror på, tror man på och det är inte alltid så enkelt att sluta med det trots att det finns bevis för motsatsen och trots att man är rationell när det gäller annat.

Cecilia Bergman

Publicerad: 2022-04-16 00:00 / Uppdaterad: 2022-04-15 08:25

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8769

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?