I den tredje delen av Hoppets tid har den nazityska ockupationen av Belgien blivit vardag. Det folkliga motståndet tilltar i styrka. Människor gömmer efterlysta och judar, de smugglar mat till svältande och hjälper störtade piloter att ta sig tillbaka över Engelska kanalen.

Tysk repression intensifieras också. Motståndsrörelsens hjältar försvinner en efter en. Rykten berättar om tortyr och summariska avrättningar i Gestapos källarrum.

Det yttre händelseförloppet är dramatiskt, som så ofta i tecknade serier. Men den verkliga handlingen som serieskaparen Émile Bravo vill skildra, utspelar sig inne i karaktärerna. I synnerhet är det huvudpersonen Spirous moraliska utveckling som är spännande att följa. Hur kan han som blott tonårig framhärda med en pacifistisk hållning i en tid då de vuxna – förebilderna – brutaliseras?

Som tecknad serie är Hoppets tid ganska konventionell. Jämnstora rutor följer efter varandra sida upp och sida ner. Men tecknaren/författaren ger gott om plats åt oenighet, missförstånd och slumpmässigheter som stör det förväntade händelseförloppet. Det skänker realism åt serien. Det drar även ned tempot i berättandet på ett sätt som säkert kan överraska mången van Spirou-läsare och till och med väcka viss irritation. För egen del tycker jag dock att det långsamma tempot är kongenialt med det som Émile Bravo vill skildra: den själsliga utvecklingen hos huvudpersonen.

Liksom tidigare delar avslutas del tre med en rejäl cliffhanger. Det är hög klass på denna serie och jag ser därför fram mot den avslutande del fyra i svensk översättning.