Recension

: Afterlives
Afterlives Abdulrazak Gurnah
2020
Bloomsbury
8/10

Ostafrikanische Träume

Utgiven 2020
ISBN 9781526615893
Sidor 288
Språk Engelska

Om författaren

Abdulrazak Gurnah (född 1948) är tanzanisk författare bosatt i London. Han har arbetat som litteraturkritiker och undervisat i litteraturvetenskap vid Kents universitet i Storbritannien. Hans romaner är skrivna på engelska, varav två hittills översatts till svenska. År 2021 tilldelades Gurnah Nobelpriset i litteratur.

Sök efter boken

De släpper inte taget om mig, personerna i romanen Afterlives. Först tror jag att den centrala figuren är Khalifa, som introduceras i första kapitlet av romanen. Tiden är början av 1900-talet. Han har lärt sig bokföring och jobbar åt en etablerad köpman som vill ha hjälp att tyda de tyska regelverken i handelsärenden.

Några kapitel senare läser jag om Ilyas, mannen med canvassäcken som lär känna Khalifa. Cirkeln med personer vidgar sig och senare läser jag om hur Ilyas lillasyster Afiya får växa upp hos fosterföräldrar som behandlar henne illa.

Ilyas är äventyrlig av sig och söker sig plötsligt till schutztruppe, som den tyska kolonialarmén benämndes i de afrikanska territorierna. I samma veva presenteras en fjärde huvudperson, Hamza, som också har hamnat bland de uniformsklädda tyskarna. Han tycker sig ha en gnutta flax som lyckats bli rekryterad eftersom han i armén lär sig saker han aldrig vetat förut.

Bakom beslutet att utkämpa någon annans krig ligger ingenting annat än överlevnad. Priset är högt. Under långa marscher i hällregn eller i östafrikansk stekande sol är soldaternas (askaris) liv som att spela roulett med döden som insats. Malaria, tyfoidfeber och de tyska officerarnas bestraffningar sliter på människokroppen – och hjärtat.

Berättelsens huvudpersoner är handlingskraftiga, som att de ska illustrera hur de vill bryta sig loss från ödets nycker. Ändå råkar de ut för händelser de inte kan styra över. Där spelar till viss del några bifigurer in med varierande resultat. Officeren som älskar poesi och måste dölja sina ömhetskänslor för Hamza samt Khalifas bitska fru bidrar båda till historiens vändningar.

Drömmar har betydelse i romanen. I ett fall som konkret upplevelse när en tidigare soldat ropar i natten på grund av mardrömmar från kriget. De andra Drömmarna – som skrivs med stort D – infinner sig av andra anledningar, nämligen för att de är helt nödvändiga för den mänskliga själen. Här får den tyska poesin och det tyska språket en oväntad roll och ich finde es überraschend – men mycket välkommet – att Gurnah ger utrymme åt dessa klassiska bildningsideal vid sidan av den tyska nedlåtande synen på befolkningen. I en scen berörs jag särskilt eftersom den så uttryckligen visar viljan att be om förlåtelse. En tysk missionspräst ger tillbaka en bok han konfiskerat från Hamza. Och det är prästens fru som övertygat att boken ska tillbaka till sin rätta ägare:

Perhaps I should say, she convinced me that I was wrong to have taken it away, and so I determined to give it back to you and to explain why I had taken it away from you in the first place. I was mistaken. Perhaps in time you will be able to read it with as much pleasure as the Oberleutnant anticipated.

Gurnahs prosa är lugn och saktmodig. Berättandet tar sig fram i små skritt. Författaren utnyttjar inga som helst cliffhangers utan lägger sin kraft på att levandegöra sina personer i all sin mångsidighet. Den som är brysk kan bära på ett överraskande stort hjärta. Den som tror på vetenskapligt utprövad medicinsk vård kan i sin förtvivlan vända sig till en schaman.

Jag uppfattar hur en stark ström av Nuet flödar över boksidorna och hur var och en gör sitt bästa utifrån den givna situationen. Våra huvudpersoner befinner sig geografiskt mycket långt borta från världskrigen och storpolitiken. De tyska kolonialherrarna byts sedermera ut mot britter. På sätt och vis verkar det kvitta för befolkningen eftersom de föraktfulla attityderna fortlever oavsett varifrån Europa överheten kommer.

Men jag låter mig luras. Såklart har storpolitiken tagit grepp också över den här romanens människor och den som försvann. Funderingarna fortsätter långt efter att boken är utläst.

Lena Nöjd

Publicerad: 2021-10-22 00:00 / Uppdaterad: 2021-10-22 08:06

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8606

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?