Recension

: Cykler
Cykler Maja Tinnervall
2021
Nirstedt/Litteratur
8/10

Vara sin egen

Utgiven 2021
ISBN 9789189066700
Sidor 268

Om författaren

Maja Tinnervall är född 1991 och bosatt i Göteborg. Hon debuterade 2021 med romanen Cykler.

Sök efter boken

Menslitteratur. Jag har en vag aning om att det har använts som ett skällsord riktat mot viss litteratur skriven av kvinnor. Naturligtvis myntat av en man. Men vilken litteratur? Troligen inte verk som helt är strukturerade utifrån menscykelns faser, för det tror jag knappast har förekommit tidigare.

I maj gör Tuss slut med mannen hon alltför länge haft en relation med, en destruktiv relation, helt på hans villkor. Hon skakar av sig de senaste två åren och vädrar äntligen morgonluft och frihet. Nu hägrar två månader i ensamhet i en liten stuga vid havet, två månader av återhämtning och helande på en plats där hon kan vara sig själv fullt ut, långt ifrån vännerna och den krävande modern. Men så möter hon någon som tar sig in i hennes tankar och även om hon vill vara ifred finns det andra som inte vill låta henne vara det.

Tuss värnar sin frihet och egenart och värjer sig mot alla andras benämningar, kategoriseringar och begränsningar. Hon vill vara sin egen och inte låta sig påverkas av andra i en nästan tvångsmässig längtan efter autonomi. Dels är det väl en motreaktion mot tillvaron med mannen hon lämnat, dels är det en naturlig följd av att vara så fången som hon är i och av sin kropp.

Hon har har sin egen strikta tideräkning på två nivåer; året består av tio månader i staden och två i stugan, det är storformen. Under ligger menscyklerna med sina fem faser som namnger bokens kapitel: mens, mellan mens och ägglossning, ägglossning, mellan ägglossning och pms samt pms.

Menscykelns styr henne med järnhand och även om det finns dagar av ren och skär eufori är de mörka stunderna långt fler. Kanske skulle det vara lättare om hormonerna tickade på som i ett urverk men nu gör de inte det utan osäkerheten är stor. Hon vet vad som ska komma men hon vet inte riktigt när. Hon kan beräkna och förbereda men det kan ändå ske plötsligt eller först efter en vibrerande väntan.

Hon tänker och reflekterar ständigt men är också mycket aktiv rent fysiskt. Hon springer långt och fort och när hon är i stugan simmar hon oavsett vattnets temperatur, även detta med en anstrykning av tvångsmässighet. En sund själ i en sund kropp men hon balanserar på gränsen och det är ytterligare något som skaver – där finns en rädsla för att själv visa sig vara så konstig som gammelmostern som en gång ägde stugan var.

Språket är som Tuss själv – kärvt, obevekligt och eget. Det är egentligen inte svårt men bygger sin egen värld, som är både andlig och synnerligen fysisk. Det ger en speciell känsla att befinna sig där med någon som vägrar inordna sig, vägrar underordna sig. Ibland är det tröttsamt men oftast befriande på det där sättet det kan bli när man ser något välbekant från ett annat perspektiv.

Saga Nordwall

Publicerad: 2021-10-20 00:00 / Uppdaterad: 2021-10-19 20:23

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8609

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?