En gång i tiden var jag så bra på kemi att jag blev utvald till en sommarforskarskola. I veckor stod jag där i min labbrock och mina glasögon och pipetterade. Sedan dess har jag glömt allt men när jag läser Allting handlar om kemi är det så mycket som väcks till liv.

Vi får följa Mai under en dag, från chocken av den alltför tidiga väckningen genom frukost, bussresa, samtal med kollegor, besök i snabbköpet och middagslagning. Under tiden förklarar hon partikelmodellen, termodynamik, kemiska bindningar, aggregationsformer, forskningsmetodik och mycket annat. Efter läsningen plockar jag fram min kemibok från ettan i gymnasiet och förbluffas en aning över hur hon gått igenom nästan allt som finns i den, om än på en mer översiktlig nivå, naturligtvis.

Det blir en blandning av teori och praktisk tillämpning, eller snarare vardagliga exempel på att allting är kemi. Ja, är snarare än handlar om. Associationerna går åt olika håll i långa kedjor och stort och litet möts från olika håll.

Mai är en nörd och stolt över det och hon älskar sitt ämne fullt och helt. Hon driver en Youtubekanal för att på ett lättillgängligt sätt presentera forskning inom främst kemi för unga och det märks. Ibland blir det lite för putslustigt men jag trivs ändå. Hon vill få sina tittar och läsare att öppna ögonen för möjligheterna och förundras av det som finns runt omkring oss. Bäst blir det kanske i ett avsnitt som handlar om vatten, vars fasta och flytande form egentligen är oerhört besynnerliga när man tänker efter.

Det är befriande att pekpinnarna är så få, trots att flera ämnen som tas upp har med hälsa att göra, som motion, socker och fett. Grundprincipen är att det är dosen som gör något giftigt, man dör inte omedelbart av transfetter eller socker men nyttan av en smoothie jämfört med Coca-Cola håller inte heller vid närmare beskådande.

Jag funderar lite över målgruppen men fastnar för den något diffusa gruppen ”unga vuxna”. Bitvis tycker jag att den borde passa för betydligt yngre men ett längre stycke om alkohol ter sig lite malplacerat i så fall, just för att det är skrivet på ett sätt som tar för givet att läsaren delar vissa erfarenheter. Eller också är jag bara moraliserande här.

Små illustrationer av såväl kemiska strukturformler som mer underhållande interfolierar texten men jag saknar det periodiska system som det hänvisas till i början. Vart tog det vägen? På samma sätt finns en del missar i korrekturläsningen och vid något tillfälle undrar jag om översättaren tänkt helt fel men då jag inte har originalet att tillgå kan jag varken dementera eller bekräfta detta. Det finns ingen notapparat men en väl tilltagen lista med hänvisningar till litteratur kapitel för kapitel.

Som författare anges egentligen Dr. Mai Thi Nguyen-Kim och jag har velat lite innan jag plockat bort ”Dr”. Doktorstiteln är viktig i det extremt titelfixerade Tyskland och livet inom den akademiska världen beskrivs som både hårt och orättvist men också oerhört givande. Roande och oroande även det, kan man kanske säga.

Jag har en särskild plats i mitt läsarhjärta för underhållande populärvetenskap som riktar sig till unga och/eller okunniga läsare och lyckas entusiasmera och undviker att vara nedlåtande och där i hyllan står den här boken säkert.