Polisen Hanna Duncker återvänder till sin barndoms Öland efter många år i Stockholm.

Hon har en misslyckad relation bakom sig och är aningen tilltufsad, men känner stor glädje över att vara tillbaka på ön och att skapa ett nytt eget hem.

Hanna har köpt ett hus på den västra sidan av ön, söder om Ölandsbron, nära stranden. Hennes nuvarande bostad ligger på motsatt sida från där hon växte upp. Att bosätta sig där och inte i närheten av barndomshemmet är ett medvetet val. Hennes pappa var nämligen känd, eller snarare ökänd, i trakten efter ett brutalt mord han dömdes för när Hanna var ung och Hannas efternamn Duncker klingar fortfarande olycksbådande för många boende på Öland.

På Hannas nya jobb som brottsutredare inom polisen utgår hon från stationen i Kalmar men redan första dagen på jobbet är det Öland som gäller. En pojke har hittats död vid rastplatsen Möckelmossen och Hanna och hennes kollega Erik åker ut mot Öland tillsammans. Hanna upptäcker relativt snabbt att det är sonen till en av hennes barndomsvänner som har blivit dödad. Pojken heter Joel och är svårt misshandlad.

Som det kan vara på mindre orter känner alla till varandra mer eller mindre. Hannas nya chef Ove var med och löste fallet där Hannas pappa senare dömdes för mordet. Även Rebecka, Joels mamma, är som sagt Hannas gamla vän från tiden då hon bodde på Öland. Vänskapen fick dock ett abrupt slut efter gymnasiet när Hanna helt enkelt köpte en enkelbiljett till Stockholm och lämnade Öland och vännen bakom sig.

Parallellt med berättelsen om Hanna får vi även följa Joels berättelse och hans sista dag i livet. En sorglig och ångestfylld resa på många sätt.

Jag tycker att själva historien om Hannas bakgrund är mer intressant än mordet hon ska utreda. Hanna är problematisk och har säregna, spännande personlighetsdrag. Med fördel skulle ytterligare djupdykning gällande Hannas känslor, tankar och bakgrund ge mer kraft till berättelsen. Mordet som Hannas pappa satt dömd för tar också historien framåt på ett spännande plan. Hanna börjar nämligen få hot riktade mot sig. ”Du skulle inte ha kommit tillbaka…”

Tyvärr fastnar varken karaktärerna eller berättelsen hos mig. Att Nattsångaren är den första delen som Johanna Mo skriver om Ölandsmorden lämnar förstås mycket utrymme för fördjupning av just detta i kommande böcker, men jag hade önskat mer redan nu.

Oavsett ovanstående är ändå Nattsångaren en lättsmält deckare att slå sig ner med i höstmörkret.