Recension

: Jag har genomlevt livet
Jag har genomlevt livet: Brev 1920–50 Andrej Platonov
2019
Ersatz
8/10

Mastigt, träligt, underbart

Utgiven 2019
ISBN 9789187891878
Sidor 862
Översättare Kajsa Öberg Lindsten

Om författaren

Föddes 1899 i Voronezj och utbildade sig till ingenjör. Han deltog som sådan i elektrifieringen av landsbygden under Stalins första femårsplan. Han debuterade 1927 och från 30-talet försörjde sig Platonov på sitt skrivande. Stalin fick vid något tillfälle syn på en av hans alster i en tidning och efter det utsattes Platonov för förföljese och blev allt mer sällan utgiven. Först på 80-talet kunde mer fullständiga utgåvor av hans verk tryckas och ges ut i Ryssland. Platonov dog i Moskva 1951.

Sök efter boken

Andrej Platonov dog 1951, 51 år gammal. Hans son hade åtta år tidigare bragts om livet av samma sjukdom – tuberkulos. Hans balalajka hade många strängar och vid sidan av författare var han en durkdriven och uppfinningsrik ingenjör (inriktning hydrologi), poet, make, far till två barn, kamrat och Kamrat. Han kom att hyllas, smädas, svartlistas, tas till nåder bara för att sedermera återigen bli en persona non grata. Platonov ansågs bland mycket annat vara en helig dåre med en ”osund dragning till allt hemskt och smutsigt”. Josef Stalin kom i kommentarer att ge honom ordentligt på pälsen. Jag förundras litet grand över att Platonov inte slutade sina dagar med en tegelvägg i ryggen och ett antal pipor riktade mot sig. Många enligt Stalin misshagliga individer gick trots allt detta öde till mötes.

Att läsa andras brev är att begå ett brott. De är inte till för allas ögon. I brev finns en ärlighet som inte förekommer i andra texter, oavsett om dess funktion var rakt igenom lögn eller inte. Dess ursprungliga intention är oförvanskad. Platonovs brev är, och det ska utan omsvep erkännas, inte alltid helt upphetsande. Däremot är de hederliga oaktat om de vänder sig till sin fru Marija Aleksandrovna Kasjintseva, barnen, olika officiella instanser, Maksim Gorkij eller andra.

Vid Institutet för världslitteratur i Moskva har en grupp genomgrävt arkiven och rotat fram både det ena och det andra. Breven har försetts med välgödda fotnoter vilka har längden av psalmböcker. Breven kontextualiseras genom dessa och vi följer långsamt utvecklingen i Sovjetunionen mot en alltmer färdigutvecklad stalinism. Vi vet vad det kom att innebära.

Det är alltså inte blott och bart en ansamling brev. Vid sidan av fotnoterna finns översättarens kommentarer, bilder, faksimil, en påbörjad ”brevroman” samt en oförskämt lärorik och välskriven inledningstext av Natalja KornijenkoPlatonov utifrån breven. Frågan vilken riktning författarskapet hade tagit utan repressalierna och de svåra förhållandena blir hängande. Onekligen har det verkat som inspiration, men ändå kvarstår en alexandriakänsla.

Innan läsningen var jag en gnutta orolig för hur dessa brev skulle påverka min syn på författaren Andrej Platonov. Det är ett riskabelt företag att fördjupa sig i en omtyckt och omhuldad författares liv. Vad kan inte dyka upp! Vilka komprometterande detaljer kan inte förvrida de skönlitterära verken!

Inte på ett negativt vis kom det att visa sig. Breven, kompletterade med fotnoterna och Kornijenkos text, ger ett djup till böckerna jag inte skulle finna annorstädes. Andrej Platonov blir en levande människa och hans egna umbäranden och lycka ändrar förståelsen för de verk som redan finns översatta. Tjevengur och Grundgropen är de böcker jag håller som tätast och hårdast mot mitt bröst. Det blir oerhört tydligt var stoffet kommer ifrån. Även dessa böcker finns utgivna på Ersatz. Läs. Också deras bok om Platonov med texter skrivna av personer inom ett vitt spektrum av fält rekommenderas.

Naturligtvis går det inte att förbise översättaren Kajsa Öberg Lindsten. Många guldpläterade rubel bör kastas åt hennes håll. Även Ola Wallin, denna noggranna korrekturläsare, förtjänar beröm. Jag har aldrig stött på ett stavfel i deras böcker. Jag minns med smärta när jag läste Bröderna Karamazov i Wahlström & Widstrands upplaga. Vid 600 och några sidor stötte jag nämligen på ett stavfel. Tårarna flödade.

Att recensera brev låter sig givetvis inte göras. Men nu är denna bok inte bara brev. Desto större tacksamhet. Boken delar kanske upp läsarna i två kategorier. Antingen kreverar man, begråter det olyckliga i att man givit sig in på en resa man inte kan avsluta på grund av sin fåfänga.

Eller så jublar man.

Robert Myhreld

Publicerad: 2020-07-05 00:00 / Uppdaterad: 2020-07-05 10:53

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8157

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?