Av någon anledning var jag inte beredd på hur mycket den här romanen skulle komma att handla om äktenskap, fastän det såklart borde ha varit uppenbart av titeln. Vad jag förstod är det en historia om en felaktigt anklagad, om rasism och om utsatthet. Men det är också en roman om dagens syn på äktenskap, och dess begränsningar.

Det här är inte en lätt bok att läsa. Roy döms för att ha våldtagit en kvinna på samma hotell som han och hustrun Celestial bodde på, när det i själva verket måste ha varit någon som liknar honom, kanske bara till hudfärgen. Fängslandet, åren i fängelset och Roys efterföljande förfall är fullständigt förkrossande.

Men det handlar, som sagt, också om äktenskapet. Celeste och Roy måste omvärdera sitt äktenskap, som innan domen bara varat ett drygt år, och sina känslor för varandra. Hur länge måste man hållas vid sitt ord, och är det okej att känslorna förändras? Att Roy fängslas krossar deras chanser för en framtid tillsammans.

Samtalet kring dagens rasism i Amerika jämte det moderna äktenskapet är nyanserat och skickligt utfört. Men udden av det hela faller bort en aning på grund av det rent ut sagt sexistiska sätt som många av romanfigurerna pratar på. Det är många kommentarer om hur en man behöver en kvinna, hur kvinnor är mjuka och männen hårda etc. etc.

Kanske är detta menat att påvisa ännu en poäng som går över huvudet på mig, men som det är nu förflyttades fokuset alltför ofta ifrån de reella problem som boken egentligen handlar om. När Roy beter sig okaraktäristiskt efter att ha släppts från fängelset ska det vara ett symptom på åren han spenderade därinne, vilket det såklart är, men samtidigt kan man se att sexistiska idéer har funnits där hela tiden. När han blir inspärrad är det som att de idéerna förstärks och förverkligas.

Tayari Jones är en otroligt skicklig författare. Stilen är säker, och innehållet både gripande och träffsäkert. Boken är älskad av många, och med rätta. Synd bara att så många karaktärer tycks besatta av ”biologiska” olikheter mellan könen.