Recension

: Sonetten om andningen
Sonetten om andningen Caterina Pascual Söderbaum
2019
Albert Bonniers förlag
9/10

Omfamnande läsning

Utgiven 2019
ISBN 9789100173326
Sidor 107
Först utgiven 2002

Om författaren

Caterina Pascual Söderbaum (1962–2015), verkade som översättare av svensk litteratur till spanska. Hon debuterade med novellsamlingen Sonetten om andningen som tilldelades Katapultpriset för bästa debut 2002. År 2019 blev boken aktuell för återutgivning.

Sök efter boken

En del böcker hittar fram till sin mottagare direkt. Somliga har ett raskt tempo och lockar läsaren till kapplöpning. Andra förmedlar ett sällsamt språk och finner en samklang med en annan rytm, som får läsaren att stanna upp och fundera i stillhet.

Novellerna i Sonetten om andningen flyger i en tidlös rymd. Obefintliga är nutidsord som resultat, avkastning, dokumentation och uppföljning. De tycks ha hamnat i lägerelden som avbildats på bokomslaget och restpartiklarna stiger upp i röken.

På ytan verkar prosan i de fyra novellerna vilja ge uttryck åt vardagliga, nästan banala betraktelser. Men livet vibrerar. Ett liv som bland annat handlar om att sakna och inte minst att erkänna den starka saknaden. Att längta efter K, som inte är död: ”hon är bara borta ur mitt nuvarande liv”.

Livsberättelser virkas fram och de handlar om närhet och tillhörighet. De känslomässiga trådarna söker sin form och de vävs ihop i det dolda. Förvånad står människan där och konstaterar att både huvud och hjärta flätats samman med den andra.

Jag tar fram minnet av de mångsidiga människorna i den fjärde novellen. En tolk har ett uppdrag hos en patient med obotlig cancer. Nära anhöriga och sjukhuspersonal tassar runt det oerhörda – livets slut. Endast tolken ser rätt in i ögonen på patienten som vet att han ska dö.

I novell nummer tre befinner vi oss i Lissabon. En hastig återresa efter att åtta år har passerat sedan förra gången. Det kan vara en händelse i det riktiga livet. Lika troligt är att återseendet bara inträffar i drömmen. Njutningslystnaden anas men snarare handlar återbesöket om en glödande innerlighet som måste befrias ur kroppen.

En man och en kvinna som lärt känna varandra i jobbet är på semesterresa vid Medelhavet. I denna andra novell beskrivs en jämbördig relation där de inre styrkorna inte används som vapen i en maktkamp. Det delade Cypern skymtar i kulisserna och ger en påminnelse om geopolitiska konflikter.

I den första novellen blir det tydligt hur många olika sätt det finns att uppleva en annan människa. Den fysiska kroppen kan vi se, höra och känna. Men en människa är också rörelsemönster och luften som omger henne. I mening efter mening nystar berättaren fram känslan som fyller hela varat. Det visar sig att någon haft en inverkan som överraskar. Iakttagelserna uppvisar så mycket mod och sårbarhet att jag blir alldeles knäsvag. Saknaden är unikt frilagd och här finns inte ett spår av stereotyper.

Boksidornas hågkomster av möten och djupdykningar i vad en relation kan vara blir en skimrande läsupplevelse. Så här kan endast den skriva som lyssnat till sin andning. Och andras.

Textutdrag (Visa/göm)

Lena Nöjd

Publicerad: 2019-06-24 00:00 / Uppdaterad: 2019-06-23 11:30

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7766

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?