Dagens ryska president får inga applåder med tanke på annekteringen av Krimhalvön och påverkansoperationerna i Ukraina. En försvarare av Ryssland tar fram kartan och pekar på hur öppet den europeiska slätten ligger. I det försvarsstrategiska perspektivet kräver Moskva en buffertzon gentemot de västliga makterna, där numera de baltiska staterna ingår. Om Ukraina haft en bergskedja […][...]

Hon gör det inte lätt för sig, Delphine de Vigan, och inte heller för sina gestalter. De sköra, de trasiga, de som faller vid sidan av. It takes one to know one. Det utsatta barnet kan bli förövare men en annan möjlighet är att det blir en räddare, den som ser tecknen på att något […][...]

Maggie O’Farrell har skrivit en rad böcker vid det här laget, men mitt första möte med hennes skrivande blir i hennes senaste bok, en slags memoar berättad genom nära-döden-upplevelser: Jag är, jag är, jag är – ett hjärtslag från döden. Titeln, framför allt på engelska: I am, I am, I am, låter som stadiga hjärtslag. […][...]

Geografi är ett ämne som bland annat innebär att känna till huvudstäderna, floder och berg i ett land. Men risken finns att geografi görs till ett tråkigt namnrabblande. Det måste finnas intressanta geografiböcker, tänkte jag, och tog mig för att läsa en bok med den lockande titeln Atlas över vilda platser. Författaren tar ett ambitiöst […][...]

Hjärtats död av Elizabeth Bowen (1899 – 1973) har filmatiserats åtminstone en gång: The Death of the Heart. Vilken titel! Läser vi på baksidan kan vi sluta oss till att det antagligen handlar om vad vi i mindre dramatiska ordalag kallar ett krossat hjärta. Jag kommer att tänka på Jane Eyre när jag läser om […][...]

Idag, 17 december 2018, är det exakt 100 år sedan riksdagen röstade för att införa rösträtt för (nästan) alla och här sitter jag och undrar vad Henrik Arnstads nästa bok kommer att heta efter Älskade fascism och Hatade demokrati. Hyllade hegemoni? Pålitliga feodalism? Lagoma byråkrati?… Det är kanske ett lite tyket sätt att inleda en […][...]

Kronos, titanen som förkroppsligade tidens gång, har givit namn åt ord som kronologi och kronometer. Kronos är också namnet som den polske exilförfattaren Witold Gombrowicz använde på sin dagbok, en samling lösa pappersark, ett för varje år. Witold Gombrowicz började skriva sina dagboksanteckningar i lönndom på arbetstid 1952 eller 1953. Han hade en tjänst på […][...]

En 480 sidor lång bok om att Handelshögskolan i Stockholm är maktelitens skola. Min spontana tanke är att det är ganska många hundra sidor mer än det ämnet torde behöva, eftersom det förefaller mig så uppenbart. Innehållet visar sig som tur är mer intressant än jag vågade hoppas på. Holmqvist, som själv är både professor […][...]

De flesta känner förmodligen Sven Nordqvist som författare och illustratör till böckerna om gubben Pettson och katten Findus. Det är finurliga böcker där varje sida är fylld med levande detaljer, som gjorda för att stanna kvar i och fantisera fram nya berättelser kring. Redan i Pettson och Findus går att ana en lust att ta […][...]

Colm Tóibín har låtit sig inspireras av Orestesmyten i sin senaste roman, Namnens hus. Han är verkligen inte först ut med att återanvända stoff ur denna klassiska berättelse om mord, hämnd och familjerelationer – författare som Eugene O’Neill, T.S. Eliot, Jean-Paul Sartre och Lars Norén har också hämtat näring ur myten. Och ska man döma efter […][...]