Sverige har på bara ett par decennier gått från att vara ett av världens mest jämlika länder till att ha en förmögenhetskoncentration som är bland de högsta i Europa. Kapitalinkomsterna har stigit markant, medan inkomsterna för vanliga löntagare inte alls hängt med. Stora delar av landets befolkning lämnas därhän, medan en liten elit kan åtnjuta […][...]

Jag vet egentligen inte i vilket sammanhang Gustave Flaubert kläckte ur sig sitt berömda ”Madame Bovary, c’est moi!”, men det här är hur jag förstår uttalandet: ”Så jävla bra är jag!” En så bra författare är Flaubert att han förmår både leva sig in i sin understimulerade, lantliga läkarhustru och förmedla henne till läsarna. Kanske […][...]

När någon i sociala medier efterfrågar tips på bokgåvor för barn, till exempel till ett dop, finns det en oskriven regel på att minst tre personer måste nämna Elsa Beskow. Frustrationen över oviljan att ta till sig nyutgiven barnlitteratur ger mig en extra dimension vid läsningen av Ebba Forslinds Fastrarna. Barnet följer motvilligt med när […][...]

Det ska sägas med en gång: Elizabeths Strouts båda tidigare romaner, Olive Kitteridge (2015) och Mitt namn är Lucy Barton (2017) har varit läsupplevelser. Den första för att den på ett så härligt vis låter en människa leva ut en rak, udda men varm personlighet och den senare för att huvudpersonen, trots ett tungt bagage, […][...]

Lönearbete är inte särskilt välrepresenterat i skönlitteraturen. Författaryrket undantaget då, för hur många romaner om författare med skrivkramp (bra eller dåliga) har vi inte läst? Men det vardagliga slitet på en myndighet, ett fabriksgolv, på skola eller dagis, inom vården? Visst finns enstaka exempel, men de står ganska ensamma. Måns Wadensjö debuterade med en arbetsplatsskildring, […][...]

Jag ägnar möjligen orimligt mycket tid i Facebookgruppen Litteraturgäris. Det blir ofta rundgång i diskussionerna. ”Är inte Ett litet liv sjukt överskattad?” (Svar nej.) ”Tips på bra bokcirkelbok?” (Mitt ständiga tips: Väggen av Marlen Haushofer.) ”Färgsortering av bokhyllan, hiss eller diss?” (Hiss, men så har jag också ett väldigt visuellt minne. Det är mig du […][...]

En kvinna på besök i en jaktstuga börjar undra varför stugägarna inte återvänt från sin shoppingrunda och ger sig av för att möta dem. Plötsligt går hon in i någonting glatt, hårt och osynligt som sträcker sig så långt hon kan gå i bägge riktningar. Långt senare börjar kvinnan skriva ner sina upplevelser bakom väggen, […][...]

Kim Wall var journalist med världen som arbetsfält. Hon brann för att skriva ”de oväntade berättelserna” och för att ge röst åt dem som annars hade svårt att höras. Hennes lärare på den anrika journalistutbildningen på Columbia i New York beskrev henne som en ”modig, speciell och engagerad historieberättare”. I augusti 2017 blev Kim Wall […][...]

Slumrande minnen anges vara en roman samtidigt som en jag-berättare med uppenbara drag av författaren själv återger minnen från ett Paris på 1960-talet. Handlingen – eller egentligen frånvaron av handling – består av episoder, minnen, hågkomster, snapshots från tider i berättarens unga år i ett Paris där människor han möter bor på hotell, sitter på […][...]

Marlen Haushofer är inte helt okänd i Sverige. Många bokcirklar har plöjt hennes roman Väggen och haft vitt skilda åsikter om den. Att några av hennes noveller nyligen sammanställts i en färsk volym blev en glad överraskning för mig. Jag tillhör nämligen den läsarskara som uppskattade den omtalade romanen. Läsaren får i 18 noveller möta […][...]