Kim Wall var journalist med världen som arbetsfält. Hon brann för att skriva ”de oväntade berättelserna” och för att ge röst åt dem som annars hade svårt att höras. Hennes lärare på den anrika journalistutbildningen på Columbia i New York beskrev henne som en ”modig, speciell och engagerad historieberättare”.

I augusti 2017 blev Kim Wall ytterligare ett offer för mäns våld mot kvinnor, mördad ombord på en ubåt av mannen hon skulle skriva ett reportage om. Istället för att skriva rubrikerna blir hon rubrikerna, för att citera bokens baksidetext.

Walls föräldrar har som mål att att se till att dottern blir ihågkommen för sitt liv, inte för sin död, och Boken om Kim Wall – när orden tar slut är ett av sätten. I boken får vi följa Kim Walls karriär, utbildningarna, de många resorna, alla reportagen. Fram träder en bild av en vetgirig och orädd journalist, med driv att berätta. En journalist vars arbete fortsätter att påverka, även efter hennes död.

Föräldrarna skriver också om tiden efter mordet, om sin egen sorgeprocess och hur de bestämde att något gott ska komma ur dotterns död. Det är modigt och inspirerande (hur konstigt det senare än känns att skriva).

Trots det tunga ämnet är tonen i boken är rakt igenom saklig; ”Kim gjorde det här”, ”vi bestämde såhär”, ”såhär gick det till”. Tyvärr leder det ibland till att händelser och händelseförlopp staplas på varandra på ett sätt som känns som uppräkning. Lite mer berättelse, fokus på hur det ena leder till det andra, hade inte varit fel, för läsvänlighetens skull. Å andra sidan är sakligheten också en styrka, då fokus verkligen hamnar på det Kim Wall åstadkom.

Boken om Kim Wall – när orden tar slut är en viktig bok, som jag hoppas blir läst av så många som möjligt. Kim Wall förtjänar att bli ihågkommen som den framstående journalist hon var.