En 480 sidor lång bok om att Handelshögskolan i Stockholm är maktelitens skola. Min spontana tanke är att det är ganska många hundra sidor mer än det ämnet torde behöva, eftersom det förefaller mig så uppenbart.

Innehållet visar sig som tur är mer intressant än jag vågade hoppas på. Holmqvist, som själv är både professor i företagsekonomi och docent i sociologi, studerar här bland annat hur Handels fungerar och styrs, vem som studerar här, och vilken roll den privata högskolan spelar i samhället. En viktig aspekt i boken är vilka studenterna är, och vad det blir av dem efter att de fullgjort studier vid Handels. Föga överraskande är att en stor majoritet av dem kommer från överklassområden som Djursholm eller liknande. Föga överraskande är också att många av dem som examineras från Handels kommer att ingå i den maktelit som bokens titel anspelar på.

Mer intressant blir det istället när Holmqvist exempelvis kan konstatera att Handelshögskolan har ett mycket stort antal studenter från ett par specifika, privata friskolor som alla har det gemensamt att de visar sig lida av betygsinflation, det vill säga att skolorna ger studenterna högre betyg än deras meriter egentligen kan motivera. Att så kan ske är förstås en skandal i sig, men är inte Handelshögskolans fel utan en skriande brist i det svenska friskolesystemet. Det kan dock synas anmärkningsvärt att Handels inte verkar vilja uppmärksamma det problemet. Det beror, vad det verkar som enligt Holmqvists skildring, på att det är viktigare att studenterna passar in socialt på skolan, vilket dessa studenter från överklassområdena gör, än att premiera de sökandes reella meriter. Det paradoxala är förstås att Handelshögskolan samtidigt marknadsför sig som en elitskola just i betydelse av att bara ta in de bästa och starkaste studenterna.

En annan aspekt som ges stort utrymme i boken är hur de näringslivsintressen som sponsrar skolan också har ett stort inflytande över dess verksamhet. Det kan handla om allt ifrån tämligen okontroversiella saker som att utbildningsprogrammen ska leda till utbildningar som näringslivet kan ha nytta av, till väldigt kontroversiella frågor som att näringslivsintressen försökt – och lyckats med – att få Handelshögskolan att stoppa kritisk forskning som skett inom dess väggar.

Ibland kan dock Holmqvists kritik av Handels förefalla mig något orättvis. Ett exempel är när han kritiserar Handels för att bedriva en tämligen ideologisk utbildning i, och forskning om, ”kapitalism”, utan någon vidare ansats till att utveckla ett kritiskt tänkande hos studenterna. Det kan kanske stämma att så är fallet, men Holmqvists jämförelser med andra universitet blir ibland haltande eftersom han väljer att jämföra utbildningarna (i national- och företagsekonomi) vid Handels med utbildningar i helt andra samhällsvetenskapliga ämnen vid andra universitet. Frågan jag ställer mig, men inte får något bra svar på här, är istället hur mycket Handels egentligen avviker på den här punkten från andra institutioner inom samma ämnen, både i Sverige och internationellt? Den här sortens kritik har nämligen framförts i många sammanhang mot ekonomi-utbildningar vid många universitet i många länder. Ett annat exempel är när Holmqvist kritiserar Handelshögskolans publiceringsstrategi för att premiera publiceringar av forskning i internationella vetenskapliga tidskrifter – till skillnad från att exempelvis publicera forskning i form av böcker på svenska (som exempelvis den här boken). Man kan förstås ha åsikter om hur forskning lämpligen ska granskas och publiceras – men även på den här punkten så är det nog så att Handels långt ifrån är unika om denna strategi.

Min fördom om boken kommer iallafall på skam: det hade inte gått att avverka det här ämnet väl enbart på ett par sidor. Däremot förefaller boken mig ändå omotiverat lång om den riktar sig till en bredare läsekrets. Jag kan förstå att Holmqvist upplever sig behöva belägga sin argumentation väl för att mota eventuell kritik, från Handelshögskolan själva eller från andra aktörer, men ibland blir det lite väl utförligt om saker som förefaller tämligen okontroversiella. Utvikningar kring problem av en karaktär som är mer allmängiltig förtar också fokus från det som verkligen utmärker Handelshögskolan från andra universitet och högskolor i landet, nämligen just kopplingarna till det svenska samhällets politiska och ekonomiska eliter.