Recension

: Lojal
Lojal Delphine de Vigan
2018
Sekwa
7/10

Ett lågmält skrik

Utgiven 2018
ISBN 9789188697332
Orginaltitel Les loyautés
Översättare Maria Bodner Gröön
Först utgiven 2018

Om författaren

Delphine de Vigan är fransyska, född 1966 och bosatt i Paris. Debuten kom 2001 med den självbiografiska Jours sans faim som bland annat behandlar hennes kamp mot ätstörningar. Romanen utgavs under pseudonymen Lou Delvig. Första romanen under eget namn kom 2005, men genombrottet kom 2007 med No et moi, på svenska 2010. Hennes böcker har översatts till mer än 25 språk och hon anses vara en av de riktigt stora samtida författarna i Frankrike.

Sök efter boken

Hon gör det inte lätt för sig, Delphine de Vigan, och inte heller för sina gestalter. De sköra, de trasiga, de som faller vid sidan av.

It takes one to know one. Det utsatta barnet kan bli förövare men en annan möjlighet är att det blir en räddare, den som ser tecknen på att något är fel. Väldigt fel.

Ett sådant före detta utsatt barn är läraren Hélène som anar att något inte står rätt till med den tolvårige eleven Théo och går betydligt längre än vad hon har mandat att göra. Å andra sidan har hon ju rätt – en tolvåring ska inte dricka sig berusad bakom ett skåp i skolan tillsammans med sin bästa – och enda – vän Mathis. Ska inte vilja fly från allt och alla på det sättet. Ska inte ha goda skäl att vilja göra det. Men han är fast i kraftfältet mellan en hatande och föraktfull mor och en svårt deprimerad far. Hans liv är en ständig balansgång, utryckningar, försök att skydda – inte är det konstigt att Théo vill bort. Än mindre så, när han utsätts för förnedrande behandling av en lärare.

Mathis glider med men utan att egentligen dela Théos längtan och samtidigt håller något på att rämna i hans familj, där modern Cécile är psykiskt labil och fadern lever ett hemligt liv på internet.

Hélène, Théo, Mathis och Cécile. Fyra perspektiv, fyra röster, om än i så väl första som tredje person, men inga stora överraskningar i hur deras öden hänger samman, som tur är. Det finns ett obönhörligt dramaturgiskt spår mot avgrunden men det är samtidigt något lågmält över det. Det som skulle kunna vara ett skrik är närmare en viskning och hörs kanske ännu bättre just därför.

Det är en förrädiskt lättläst text där det resonerande och småpratiga går på tvärs mot det som faktiskt skildras. För vad är det att vara lojal, vem ska man visa sin lojalitet, hur långt kan lojaliteten sträcka sig och vad händer när man närmar sig gränsen?

Saga Nordwall

Publicerad: 2018-12-21 00:00 / Uppdaterad: 2018-12-19 06:07

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7583

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?