Recension

: Diamanters skörhet
Diamanters skörhet Eva Sjödin
2018
Black Island Books
7/10

Exploatering deluxe

Utgiven 2018
ISBN 9789186115951
Sidor 140

Om författaren

Eva Sjödin är poet och bildkonstnär. Hon debuterade 1993 med diktsamlingen Systrarna med gult och svart hår. År 2009 gav hon ut sin femte bok som heter Månlandning.

Sök efter boken

Säg ordet Hollywoodstjärna. Vem dyker upp först på din namnlista? Jag har nog Marilyn Monroe på förstaplatsen. Allt som kännetecknar filmstjärneglamour och producenters vilja att tjäna pengar förenas i henne. I media finns än idag plats för en opublicerad bild eller ett vittnesmål från någon släkting som kände henne medan hon levde. Dubbelgångare förekommer som modeller intill sportbilar eller vid andra försäljningsjippon.

Joyce Carol Oates har skrivit en omfattande och omskakande skildring av femtiotalsikonen, tidigare recenserad på dagensbok.com (läs gärna här). Aldrig hade jag trott att någon skulle skriva skönlitterärt igen om Marilyn Monroe i en likartad stil. Men det gör Eva Sjödin – om än i ett mycket mindre format. Likt Oates skildrar hon barndomsupplevelser som stiger upp till ytan i medvetandet hos den hårt exploaterade skådespelaren.

Romanen Diamanters skörhet är indelad i tre tidsplan. De bildar tillsammans en krossad spegelbild som består av skådespelarambition, ensamhet, längtan och spontan lekfullhet. I det första tidsplanet berättas om veckorna då inspelningen av filmen De missanpassade gjordes. Filmproduktionens män anser att de har att göra med en diva. Sedan skildras livet på barnhemmet när flickan är i nioårsåldern. Här är det kvinnorna som står för anmärkningarna. Så här ska flickan klä sig, så här ska hon le och prata. Det är viktigt att bli omtyckt! Det tredje tidsplanet är dagarna tillsammans med chauffören. Han kör sin passagerare till ödsliga platser i öknen. På ett sätt en stor frihet men också en sorglig flykt.

Den objektiva berättarrösten kännetecknas av fåordighet. Scenerna är korta och luftiga. Dröm och verklighet glider in i varandra. I huvudpersonen pågår en ständig kamp mot känslornas sammanbrott.

Jag blir lika stum av förargelse som när jag läste Oates’ tegelsten och jag svär över detta filmmaskineri som krossade människan Norma Jean. I en industri som exploaterar det yttre ges inget utvecklingsutrymme. Det måste vara oerhört frustrerande att vilja hitta nya möjligheter i skådespeleriet sedan mer än tio år tillbaka – men mötas av andra begär. Fotografer vill se dig med halvslutna ögon när du skrattar med huvudet bakåtlutat. Filmbolag vill inte att du ska vara för fet.

Diamanters skörhet är så långt ifrån en stridsskrift som en text kan vara. Med varsamhet har författaren satt samman ett nödrop som egentligen är universellt. En hårt ansatt individ i ensamhet är sannolikt något av det sköraste som finns.

Lena Nöjd

Publicerad: 2018-11-26 00:00 / Uppdaterad: 2018-11-25 18:39

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7559

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?