Det brukar läggas fram som någon slags universell sanning att Joyce Carol Oates egentligen borde få ett nobelpris, men att hon inte får något eftersom hon är för kommersiellt gångbar. Denna oerhört produktiva författare fortsätter att producera nya säljbara romaner år efter år, och det besynnerliga är att de faktiskt ändå fortsätter vara välskrivna, relevanta […][...]

Säg ordet Hollywoodstjärna. Vem dyker upp först på din namnlista? Jag har nog Marilyn Monroe på förstaplatsen. Allt som kännetecknar filmstjärneglamour och producenters vilja att tjäna pengar förenas i henne. I media finns än idag plats för en opublicerad bild eller ett vittnesmål från någon släkting som kände henne medan hon levde. Dubbelgångare förekommer som […][...]

”Är den bra?” Kvinnan intill på restaurangen sneglar på boken jag läser när jag äter min lunch. ”Vad glad jag blir att få frågan”, säger jag. Framför mig ligger Jack of Spades av Joyce Carol Oates. Jag introducerar min lunchgranne för huvudkaraktären, en manlig författare som stjäl bokidéer från en kvinna i grannskapet. Hon nickar […][...]

Det vilar något motvilligt över Joyce Carol Oates memoarer. Många av texterna är redan publicerade i olika sammanhang och även om det mesta är omarbetat för Det förlorade landskapet så är författarens reserverade inställning till projektet uppenbar. Kanske ville Joyce Carol Oates aldrig skriva några memoarer. Det mest påtagliga misstag som minnet gör är att […][...]

En dagbok. Den första anteckningen är daterad 6 februari 1887, Hotell Montague i Quincy, Massachusetts: Oroande upplevelse i går kväll i Fru A:s hem. Inte så dramatisk – bekväm, men ganska patetiskt sjaskig miljö – och bara en svagt olycksbådande atmosfär (speciellt i kontrast till Valpurgisnatten som presenterades av den där skamlöse charlatanen i Portsmouth, […][...]

I morgon utgör USA temat för dagen på dagensbok.com, men redan här kommer en försmak. Precis när vi i somras började arbeta så smått med vårt USA-tema kom novellförlaget Novellix med en ny fyrklöver, av en händelse som ser ut som en tanke bestående av amerikanska klassiker: F Scott Fitzgerald, Edgar Allan Poe, Sylvia Plath […][...]

Merissa, Nadia, Chloe, Anita och Martine går sista året på prestigefulla Quaker Heights Day School. De kom alla att bli bästa vän med Tink Traumer, hon som hade en mamma som var skådespelerska, hon som själv varit barnskådespelerska och fotomodell, hon som var mytomspunnen och mystisk men cool och rak som ingen annan. Hon som […][...]

Dagensbok.com har dött och återuppstått. Under två hela dagar var alla våra tusentals recensioner, intervjuer, krönikor och nyhetstexter utraderade ur internetrymdens gigantiska minne. Inte ens det allomfattande Google kunde hitta oss. Men, nu är vi här igen. Sista veckan i augusti. Det går att känna det. Ljuset är en aning gulare och skuggorna lite längre. […][...]

Medan jag läser Joyce Carol Oates Foxfire brinner det i förorter och debatteras, för jag vet inte vilken gång i ordningen, om unga, arga män (vilka de nu egentligen är) och utanförskap. Det som slår mig är både likheter och skillnader mellan (media-)verklighet och roman. I romanen är det 1950-tal, och fem tonårstjejer växer upp […][...]

Det var bokmässa i Göteborg när jag träffade Kristina Sandberg för en lång intervju. Det var ett fantastiskt intressant samtal, jag hoppas ni vill läsa om hemmafruar, matlagning, ideal, feminism och psykologi. Berättelsen om Maj växte fram efter arbetet med romanen Ta itu som kom 2003, berättar Kristina. Ta itu handlar om Maria, en jagberättelse […][...]