För några veckor sen gick jag, Emelie och Anna C på bio. Eftersom vi hade planerat en special med böcker om Marilyn Monroe ville vi såklart se filmen om henne också.

My week with Marilyn handlar om en vecka under inspelningen av filmen Prinsen och balettflickan (The prince and the showgirl) från 1957, där bland annat Laurence Olivier och Marilyn Monroe medverkade. Filmen är löst baserad på Colin Clarks memoarer The prince, the showgirl and me: the Colin Clark Diaries från 1995, en bok jag tyvärr inte har läst.

Colin Clark började sin karriär inom filmbranschen som regiassistent under inspelningen av filmen The prince and the showgirl. Han blev senare författare och filmskapare.

Det är ett stort intresse för Marilyn Monroe som person nu. Man ger ut fragment av hennes egna texter, även filmen är en del av denna vurm. Jag blev besviken på att filmen inte presenterade någon ny eller fördjupad bild av Marilyn Monroe. Den bild som presenteras i filmen är samma bild som har producerats av män och finniga tonårskillar sen Norma Jeane Baker gjorde entré som Marilyn Monroe. En kvinna omöjlig att leva med, omöjlig att inte förälska sig i.

Michelle Williams gör en bra insats som en osäker, olycklig Marilyn Monroe. En naturbegåvning inom teatern, befriad från tekniska färdigheter och en förförerska. Det är framför allt i den sistnämna rollen hon syns i filmen.

My week with Marilyn är inte så mycket mer än en pojkdröm. Den 23-årige Colin Clarks drömbild av Marilyn, som hon spelar upp för honom. Det är tråkigt att hon inte framställs annorlunda i filmen. Men om man får tro filmens berättelse var Marilyn Monroe Colin Clarks första kärlek och den blir väl alltid lite mytisk.

Jag skulle vilja se ett porträtt av Norma Jeane Baker, inte produkten och rollen Marilyn Monroe. Men de som levde tillsammans med henne verkar inte ha sett bakom rollen som hon klev in i och tvingades kvar i.