Recension

: Scener ur hjärtat
Scener ur hjärtat Malena Ernman & Svante Thunberg
2018
Bokförlaget Polaris
8/10

Utbrända människor i en utbränd värld

Utgiven 2018
ISBN 9789177951117
Sidor 228

Om författaren

Malena Ernman är operasångare utbildad vid Kungliga Musikhögskolan och Operahögskolan i Stockholm. Hon har framträtt på många av världens främsta operahus men också vunnit den svenska melodifestivalen med bidraget ”La Voix”. Hon är gift med Svante Thunberg och tillsammans har de döttrarna Greta och Beata.

Svante Thunberg är skådespelare och producent, tidigare främst engagerad av Riksteatern, numera producent och manager för Malena Ernman.

Sök efter boken

Malena Ernman. En kvinna många älskar att hata. Som väcker så starka känslor att det finns en Facebookgrupp för dem som inte gillar henne. Först var hon en konstig operasångerska, sedan vann hon melodifestivalen och blev folklig, därpå började hon tala om flyktingkrisen och sedan klimatet.

Boken Scener ur hjärtat är svår att placera in i ett fack. Den är en biografi, absolut, men också en stridsskrift för klimatet och medvetenhet kring psykisk ohälsa. För Malena Ernman och hennes familj, för boken är ett joint venture där maken står som medförfattare men barnen Greta och Beata tycks lika delaktiga, hänger allt samman. Vi bränner ut jorden och oss själva i vår hisnande jakt på framsteg och framgång.

I korta scener skildras familjens tillvaro under några år då döttrarnas hälsa ställer allt på sin spets. Det akuta läget där Greta inte kan äta. Alls. Timmarna på sjukhus, skolans handfallenhet, frågorna, svaren som är fel tills någon hittar en möjlighet men utredandet tar också tid och även med diagnosen på plats är vägen tillbaka lång. Därpå exploderar Beata i eskalerande vredesutbrott och det blir nya läkarbesök, nya psykologer, nya utredningar, nya svar. Och under tiden familjen måste hålla sitt fokus inåt kan de samtidigt inte låta bli att blicka utåt, för de kan inte blunda längre.

Tiden är knapp och det som måste göras är en enorm omställning – för den lilla del av jordens befolkning som vant sig vid en viss ”levnadsstandard” och ”bekvämlighet”. Familjens kris blir en spegling av klimatkrisen, hur allt snurrar för fort och kontrollen går förlorad.

Plötsligt ser jag hur Facebookflödet är fyllt av ”Julresan till Thailand bokad – check”, semesterbilder från Hong Kong, statusuppdatering på väg till U.S.A., hur lunchsamtalen kretsar kring resor, upplevda och kommande, och mitt dåliga samvete över flygresan till Rom ökar exponentiellt, trots att det var två år sedan jag flög senast. Malena Ernman får mig att vilja slita tag i vänner och bekanta och säga ”vi kan inte hålla på så här”. Faktum är, att jag måste hejda mig – så stark är känslan jag fått av min läsning.

Någon kommer att säga att rapporterna hon hänvisar till motbevisas av många andra, att växlingarna i koldioxidhalt varit snarare regel än undantag under den här planetens existens men vissa faktum kvarstår – det pågår ett massutdöende av djurarter som inte står dinosauriernas försvinnande efter, temperaturhöjningen går fortare, extremvädren blir fler. Ändå skulle jag gärna sett några ordentliga källhänvisningar och en litteraturlista för att öka trovärdigheten.

Men hur gör man rätt då? Problemen är för stora för enskilda personer men samtidigt kan det vara där vi måste börja. Om tillräckligt många avstår, ändrar riktning, visar på andra vägar, kommer fler att följa efter och till sist kanske det går att bromsa vår skenande framfart.

Jag tänker på Aniara, rymdfarkosten som hos Harry Martinson lämnade en förstörd jord men kom vilse på sin färd mot en beboelig planet. En femtiotalets pendang till Titanics undergång, men nu är det vi som rusar mot intet.

Kanske blir det lite för mycket men jag ser vitsen med att köra på, att använda sitt kändisskap för att dra uppmärksamhet till sådant man tycker är viktigt. Cyniskt? Kanske det men också befogat. Dottern Greta har genomskådat läsarna för länge sedan:

Vi har haft ett grovmanus ute för läsning och nu utvärderar vi resultatet. […] ”Okej, det är några som tycker att det är lite tungläst runt scen 41, de tycker att det är mycket roligare när du och Beata är med. Kan man lägga in nåt där?”
”Hur då?” frågar Greta som precis har valt ut några bilder på grisar i slaktmiljö som hon hoppas ska komma med i boken […]
”Ja, kan vi skriva nåt om er istället?”
”Nej”, svarar hon kort. ”Det kommer ju massa privat och annat sen. Mammas utbrändhet och allt sånt som alla älskar att läsa om kändisar. Det här är en bok om klimatet och det ska vara tråkigt. De får stå ut.”

Touché.

Saga Nordwall

Publicerad: 2018-11-11 00:00 / Uppdaterad: 2018-11-10 08:45

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7539

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?