Recension

: Zonen vi ärvde
Zonen vi ärvde Fruktan
2017
Fria ligan
6/10

Systemkolapokalyps

Utgiven 2017
ISBN 9789187222481
Sidor 231

Om författaren

Författarkollektivet Fruktan demolerade Sveriges huvudstad i novellsamlingen Stockholms undergång. Författare: Boel Bermann, Eira A Ekre, Malin Gunnesson, Martin Gunnesson, Erik Odeldahl, Patrick Ogenstad, Markus Sköld, Fredrik Stennek, Joel Arvidsson, Olle Söderström, Niclas Karlsson

Sök efter boken

När rollspelen slog igenom på 80-talet var det Drakar & Demoner som fick alla rubrikerna, men det var ju Mutant som verkligen satte fart på fantasin. Inte bara för att det ju utspelade sig i någon sorts framtida Sverige, utan också för att det (åtminstone i första versionen) var helt jävla galet. I Drakar & Demoners Tolkienvärld fanns det väldigt tydliga regler – bokstavligen hela böcker fulla – för vad en drake var, vad en orch var, hur mycket skada en minotaurs horn gjorde, etc. I Mutant kunde vad som helst hända. Ville du spela en muterad grävling som räddar en robot genom att dänga en antik hagelbössa i huvudet på en landhaj? Inga problem! Världen hade ju gått under, mutationer kunde göra precis vad som helst, tekniken var flexibel, och civilisationen hade reducerats till ett radioaktivt ödeland där man i praktiken kunde hitta eller stöta på vad som helst. Det var nästan så att man såg fram emot undergången.

Att Mutant nu gör comeback i denna vår postapokalyps- och dystopibesatta samtid är knappast förvånande. Att kollektivet Fruktan väljer att följa upp den utmärkta Stockholms undergång med en novellsamling i Mutant: År Nolls värld känns lite som ett beställningsjobb lagom till lanseringen, men ärligt talat, vem vill inte ta chansen att pröva sina vingar i den här världen? Så vad vi får är ett gäng noveller som utspelar sig både ute i de förbjudna zonerna där själva luften kan döda dig om inte gastarna tar dig först, och inne i de desperata baser där någon form av mänsklig civilisation försöker klamra sig fast och överleva. Vi får följa både stridsrobotar och småbarn, skrotsamlande mutanter och förvirrade AI-hjärnor, adrenalinstinna actionscener och filosofiska betraktelser, med huvudpersoner som kämpar både med att överleva och att lura ut exakt hur de gamla gudarna Volvo och Zlatan bör tillbes när man bygger det nya samhället.

Lite blandad kompott blir det förstås. De bästa styckena här är smått fantastiska, som Boel Bermanns ultrakorta solarplexusslag ”Frystorkad”, Olle Söderströms ”Sälen” eller Fredrik Stenneks ”Gräsbitare”. Det är noveller som står med ett ben i 2010-talets konsumtionshets och systemkollapsrädsla och ett i klassiska SF-noveller, där en golfbana i Enskede kan vara en startpunkt för en ny civilisation och en kartong med ”Chicken Tikka Masala” tryckt på kan vara klen tröst. På det stora hela, trots att varje novell här står sig, känns Zonen vi ärvde lite ojämn. Twister man redan läst i gamla Sam J Lundwall-samlingar, arketyper man hellre hade spelat själv… nostalgi efter en apokalyps som man redan tänkt sig den. När vi har samtida dystopi- och apokalypsryttare som Karin Tidbeck, Nils Håkanson och Balsam Karam hade jag kanske önskat att den här samlingen lekte lite mer utanför rollspelets sandlåda, hur öppen den än är. Men här finns tillräckligt många guldkorn för att jag ska få hopp om undergången ändå.

Björn Waller

Publicerad: 2018-04-04 00:00 / Uppdaterad: 2018-04-02 21:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7297

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?