Häromsistens hörde jag ett intressant avsnitt av P1:s Kropp och själ. Det handlade om skolmat och man jämförde skolmatens roll i Frankrike och Sverige. Innan jag hörde det här programmet levde jag i villfarelsen att skolmat är något som bara finns i Sverige, att alla andra äter medhavda smörgåspaket eller köper något fett och sockrigt i nån kafeteria.

Men hör och häpna: I Frankrike är det lagstadgat att skoleleverna skall sitta ned en hel timme och inta en flerrätters måltid. Den påkostade skolmaten ses inte enbart som ett näringsintag utan minst lika mycket som en del av undervisningen. Under lunchen ges möjlighet att lära sig om landets matkultur, om hur man beter sig vid ett matbord och hur man bedömer och talar om olika typer av rätter.

I Sverige handlar det mer om individuell frihet, att alla skall kunna välja fritt från en allt mer komplicerad buffé. Nyckelorden är näring och energi. Till en billig peng skall alla, snabbt och smidigt, få en näringsrik lunch som gör att man orkar ta in kunskap.

Matkulturellt står vi oss slätt mot Frankrike med andra ord, men efter franskt mönster (förstås!) har även vi en Gastronomisk akademi. Med 2018 års upplaga av dess gastronomiska kalender firar Gastronomiska akademien 60 år. Akademiens kalender är världens äldsta, årligen utkommande, i sitt slag.

Det är den första kalendern jag läser, men jag blir sugen på att läsa mig bakåt genom årgångarna. Här finns kortare och längre texter skrivna både av akademiens ledamöter och av andra namnkunniga skribenter. Apropå skolmat så finns här en kort text av Mats-Eric Nilsson som behandlar den bullriga, stressiga och stökiga miljön som är ett faktum för många svenska skolelever när de skall inta sin lunch.

Årets kalender är indelad i olika teman där temat ”Modevågor förr och nu” får störst utrymme. Karsten Thurfjell (ledamot av akademien) skriver ett intressant kapitel om franska revolutionens inverkan på fransk gastronomi. I slutet av 1700-talet var det många duktiga kockar som startade egna verksamheter efter att de förlorat sina arbetsplatser hos adeln. Detta anses ha haft inverkan på den gastronomiska utvecklingen i Frankrike. Här var man även först med restaurangkritik med Almanach des Gourmands som kom ut första gången 1803.

Det är som sagt lätt att hamna i Frankrike när det kommer till mat, men de flesta artiklar i Mat som mode handlar ändå om Sverige. Tomas Lidman gör en intressant genomgång av annonser i tidningen Husmodern från 1940. Christina Möller, som varit chef för KF Provkök, gör en längre exposé om mattrender utifrån KF Provköks verksamhet, ”från torkade ärter till nyttiga insekter”. Stephan Rössner (ledamot av akademien) presenterar några modedieters uppgång och fall.

Ytterligare ett lite längre tema i årets kalender heter ”kondis och kafé” och här finns några olika infallsvinklar på den svenska fika- och kondiskulturen. Mats Svegfors resonerar kring varför de traditionella konditorierna försvinner till förmån för de stora kedjorna och Birgitta Watz skriver ett underbart kapitel om hur hennes mormor lärt henne att komponera ett kaffebord.

Här finns mycket mer smått och gott och är läsvärt för alla som ser mat som något mer än enbart näringsintag och energitillskott.